En liten milstolpe

Började dagen med spinning. Nästan lika trött idag som igår, men nu fick det fasen vara nog med latandet! På vägen till gymmet sa jag först till mig själv att jag fick ta det lugnt om jag ville, jag skulle ju trots allt springa på eftermiddagen/kvällen. Men så kom jag att tänka på vad jag och A hade pratat om på lunchen igår. Och kom på att det där är bara ett sätt för mig själv att komma undan, att slippa utmana mig själv. Så då ändrade jag mig. Nu skulle det jävlar i mig köras på. Så då gjorde jag det.

Det var en ny tjej som hade passet idag. Hennes pass var fem minuter kortare än vad de förra onsdagspassen har varit. Mig gör det inget, då hinner jag med att stretcha lite mer ordentligt. Ett bra pass på det hela taget. Två uppvärmningslåtar, tre låtar uppför, med puls 75 % under första låten, 80 % under andra och 85 % eller över under tredje. Vila i tre minuter där pulsen inte fick komma under 70 % (höll min på 72 -74 %). Sedan två låtar uppför igen, med puls 80 % under första låten och över 85 % under andra. En minuts vila och till sist en låt med allt vad man hade. Jag har haft jobbigare pass, det ska erkännas, men jag fegade inte.

L är förkyld och kunde inte springa så då bestämde jag mig för att jogga hem från jobbet (hade tagit med grejjer för säkerhets skull). Fortfarande inspirerad av lunchsamtalet igår så tänkte jag att jag skulle springa så fort jag någonsin kunde. Att inte vara rädd för att inte orka och inte vara rädd för att det skulle vara jobbigt.

Och det var jobbigt. Och motvind också, givetvis. Men jag kände ändå att jag hade kraft i benen och det kändes som att det flöt på riktigt bra. Tendenser till blodsmak i Slussenbacken. Kollade klockan när jag hade cirka 1.5-1.7 kilometer kvar och blev lite besviken. Skulle förmodligen klocka in på runt 36 minuter, vilket inte skulle vara nämnvärt snabbare än vad jag vanligtvis springer. Så då försökte jag öka. Av den anledningen: definitiv blodsmak den sista kilometern.

Fick ångesträkna de sista 200 meterna. Ångesträkna betyder att räkna baklänges från valfritt nummer för att kunna stå ut. Jag brukar börja från 30 eller 20 och tänker att det är sekunder som jag räknar ned, och 30 eller 20 sekunder kan jag stå ut. Om jag, när jag är nere på 5, märker att jag inte kommer hinna fram tills jag är nere på 0, börjar jag om från till exempel 10 eller 15. Idag började på 30 och var framme när jag kommit till 4.

Klockan stannade på 34:49:35. Kändes som en bra tid, men jag var egentligen inte helt säker, för jag hade inte exakt koll på avståndet. Mätning på Funbeat visade att genomsnittsfarten blev 05:57 min/km och längden 5,85 km. En förbättring med 20-30 sekunder per kilometer!

För första gången på flera år har jag sprungit under 6 min/km. En milstolpe på min väg till att bli en joggare! Jag är så nöjd med mig själv. Med tiden, givetvis, men framförallt med att jag bet ihop och tog i. Att jag lyckades pressa mig själv förbi min bekvämlighetsgräns. Funderar också på att jag förmodligen kan springa ännu snabbare om jag inte har spinnat på morgonen. Bådar gott inför nästa helg!

F åker till Kreta imorgon och stannar i en vecka. Jag är lite avundsjuk, men inte så mycket som jag trodde. Klarar mig på att minnas tidigare semestrar.

Solnedgång i ett annat land långt, långt härifrån

/Gunilla