Sjuk. Än eller igen.

Men jag var frisk tre dagar strax innan julen och på julafton. Nu är jag risigare än någonsin. Rejäl influensa med snuva, hosta och feber. Det är för jävligt.

Nyårsfesten verkar jag inte kunna gå på. Jättetrist, men har inte givit upp hoppet riktigt än.

I brist på träning och efter en jul med väldiga mängder godis och mat har jag börjat med LCHF ett kort tag, tills jag kan träna igen. Säga vad man vill, men resultat blir det. 1 kilo sedan i tisdags.

/Gunilla

Fortfarande sjuk

Ja, det låter helt vansinnigt. Och det är det också. Inne på tredje veckan nu. Om jag fortfarande är förkyld på måndag så har jag varit det i en månad. En jävla månad!!

Åh. Jag är så frustrerad. Och arg. Måste få träna snart. Annars blir jag knäpp.

/Gunilla

Funderingar

Nu när jag inte kan träna tänker jag väldigt mycket på träning och på min kropp. Jag riktigt känner hur musklerna förtvinar. Nä, så farligt kanske det inte är. Men jag funderar mycket på det här med hälsosamhet.

Jag har inte rökt på 19 veckor, förutom vid två tillfällen; Fs 40-årsfest och en Finlandskryssning vi var på i höstas. Jag mår väldigt bra av att inte röka, men jag saknar det ganska mycket. Inte varje cigarett förstås, men den där cigaretten till glaset vin på fredagskvällen, eller cigaretten till fikat på lördagen. Trots det: Att sluta röka är det bästa jag gjort.

Något som dock upptar mina tankar mer än rökning är vad jag äter. Jag älskar mat i nästan alla dess former. Dessutom är jag väldigt förtjust i kolhydrater. Pasta, potatis, ja till och med vanligt vitt ris tycker jag är vansinnigt gott. För att inte tala om godis såklart.

Så en del av anledningen till att jag tränar är så att jag ska kunna äta vad jag vill. Vilker jag oftast gör när jag tränar 4 gånger i veckan. Men det får ju till följd att jag inte går ner något i vikt direkt, jag väger precis samma, eller kanske till och med lite mer när jag tränat ett tag. Och det här jag tänkt på mycket. Ska jag äta mindre så att jag blir smalare så att jag kan springa snabbare? Åh, så tråkigt det är. Jag hatar dieter, hatar att "tänka på vad jag äter" som det brukar heta.

En annan anledning till att äta bättre mat är att man ju faktiskt får mer ork av bra mat. Det räcker att prova att träna efter man ätit kebab eller godis. Det går liksom inte lika bra. I alla fall inte för mig. Så lösningen kanske ligger där? Bättre mat, bra råvaror, men ändå inget som är förbjudet eller något sånt trams.

Anledningen till dessa tankar är två väldigt bra blogginlägg som jag läste idag;

MarathonMia om sitt förra liv och att man faktiskt kan börja om, göra rätt. Det behöver inte gå fort, bara det sker. Små, små steg. Tillslut har man sprungit ett lopp på 24,6 mil. Eller vad man nu har som mål.

Träningsglädje-Sara om hur det är möjligt att vara tjock fastän man tränar massor. Och att det inte spelar någon roll. Tjock behöver inte vara lika med otränad. Och kanske är det ett bättre mål att sträva efter hälsosamhet än att sträva efter att magen inte ska vecka sig när man sätter sig ned.

Just nu längtar jag dock mest efter att hostan ska gå över.

/Gunilla

1 vecka

Nu har jag varit sjuk i en vecka. Inte lika hes, mindre snuva, betydligt mer hosta.

Värdelöst!! Dessutom har jag gått upp 1,5 kilo i vikt. Inte konstigt egentligen. Men förbannat tråkigt.

/Gunilla

Fortfarande sjuk

Snuvig. Men värst av allt: Ingen röst. Jag är jättehes. Dessutom gör det ont i lungorna. Om det inte är bättre på måndag blir det doktorn.

Så tråkigt. Ingen träning. Inget kul.

/Gunilla

Sjuk

Fan också. Förkyld och ont i halsen. Ingen träning på de närmsta dagarna. Så planen fåt väl ändras lite. Denna veckan blir vilovecka och nästa vecka börjar nästa tre-veckorsperiod istället.

C-vitamin och glass står på schemat!

/Gunilla

Söndagsträning & söndagsstek

12 kilometer stod på schemat men jag var knte jättesugen på att gå ut i regn och rusket.Så det fick bli löpband. Dagen till ära hade gymmet gratis träning, så jag slapp till och med betala för lidandet.

Men det gick faktiskt riktigt fint. Lätt andning och ganska lätta ben. Det gick inte i någon monsterfart (06:31 min/km), men å andra sidan var jag nästan oberörd när jag var klar. Jag försöker träna på att inte jaga minuter på långpassen, de är till för att träna på att springa länge, inte att springa med 90% av maxpuls.

Ännu en bra träningsvecka till ända. Jag är mycket nöjd med veckans mängd. Nästa vecka blir ungefär densamma, två NMT, ett intervallpass och långpasset ökar jag till 14 kilometer. Veckan därefter blir lugnare. Min plan för vintern är tre veckor med mycket träning följt av en vecka med mindre träning. Långpassen ökar jag med 2 kilometer varje vecka, men veckan efter den lugna veckan upprepar jag den sista icke-lugna veckans distans. På så vis kommer jag öka med totalt 4 kilometer per 4 veckor. Känns lagom. Iallafall fram till slutet på februari. Sedan får vi se.

Resten av eftermiddagen har gått i ätandets tecken. Glögg med pepparkakor och cheddar följt av porterstek med potatis och gele. Åh, så jag älskar gele. Och att mosa potatisen i såsen såklart.

/Gunilla

Julpynt

Julpyntat idag. Ny julstjärna med idiotisk upphängning. Jag är besatt av att julstjärnan ska hänga rakt fram i fönstret, men av någon anledning hänger alla julstjärnor snett. Gah!

Har även druckit glögg och ätit pepparkakor. Samt fått en attack magkatarr. Inte det härligaste som finns.

Ingen träning idag. Grym träningsvärk i rygg och insida lår. Imorgon minst 12 kilometer. Förmodligen Djurgårdskanalen runt två varv.

/Gunilla

Morgonstund har lera i mund

Jag kom iväg! Mycket, mycket nöjd enbart över denna bedrift. Dessutom lyckades jag hoppa på fel tunnelbanelinje, så dagen fick inledas med att jag joggade en kilometer till Östermalms IP. Det gjorde i och för sig inte så mycket, för när jag kom fram hade jag ju redan klarat av hatobjektet nummer ett (uppvärmning).

Engelsk tränare idag. Hård kille. Hårt pass. Och lerigare än lerigast. En del av löpningen skedde nämligen i diken. Illaluktande och iskalla diken med lera upp till knäna. Väldigt jobbigt att springa i, men faktiskt ganska roligt att skita ner sig.

Efter passet joggade jag en kilometer till jobbet och duschade, först med alla kläder på för att få bort det värsta. Lera sitter som berget, även på hud visade det sig, har gnuggat benen tills de var röda, men ändå inte fått bort allt.

Imorgon blir det vila och på söndag långpass. Ska utöka till 12 kilometer denna vecka tror jag. Skulle vilja komma på någon ny runda, med mer natur, att springa i. Börjar ledsna på att springa inne i stan och på trottoarer med trafikljud runtomkring. Längtar efter tystnad.

/Gunilla

Långa intervaller

Det blev ingen NMT igår, ett par saker kom emellan. Idag har jag varit lite stressad över det och försökt att bestämma om jag ska gå på passet på lördag istället. Men så läste jag att det ska vara ett specialpass med fokus på koordination och det är jag inte det minsta intresserad av. Jag vill kötta på och bli trött i musklerna, inte i huvudet.

Så därför ska jag släpa mig iväg till morgonpasset imorgon istället. Det börjar 06.15 och jag behöver åka hemifrån klockan 05:30. Jösses. Men jag SKA komma upp.

Häromdagen läste jag på en blogg om något som kallas för "Marit Björgen-intervaller" så det provade jag idag på väg hem från jobbet idag. 10 minuter uppjogg, 4 x 4 minutersintervaller med 2 minuter joggvila emellan och slutligen 10 minuter nerjogg.

Sammantaget gick det hyfsat bra: 750 meter (05:25 min/km), 690 meter (05:50 min/km), 820 meter (04:52) och 740 meter (05:25 min/km). Intervall nummer två är väl kanske inte något att skryta med men de övriga är okej.

Imorgon ska jag äta lunch med A och på kvällen är det AW med jobbet. Dessutom börjar ju bästa TV-programmet; På Spåret!

/Gunilla

130 armhävningar

Det finns ett par av NMT-tränarna som är extra hårda. Idag var jag i en sådan grupp. Löpningen var visserligen i lugnare tempo än vanligt, men styrkan var brutal.

Sammanlagt har jag gjort 130 armhävningar. Jag har sprungit med ett däck på axeln uppför en slalombacke och jag har "vilat" i plankan ett stort antal minuter.

Nu är jag hög på endorfiner och älskar livet, min kropp och till och med novembermörkret.

/Gunilla

Enligt plan

Veckan är snart slut och jag har genomfört min träning enligt plan: två NMT-pass, ett kort löppass och ett långpass. 

Visserligen var väl dagens 10 kilometer kanske lite för kort för att kallas långpass, men huvudsaken är att jag kommer ut. 

Jag sprang på Årstavikens södra sida fram och tillbaka. Det är en del backar och jag är nöjd med genomsnittstiden 06:22 min/km. 

Nu får jag med gott samvete slappa framför Vinterstudion och längdskidåkning.

/Gunilla

Skickat från min iPhone

Kallt & halt

Veckans NMT-pass avklarade. Mycket armstyrka idag, är darrig i armarna och kan nästan inte lyfta dem över huvudet.

Väldigt kallt och ganska halt var det också. Måste köpa ett par Icebugs, ordentligt underställ i ull, ullstrumpor och rejälare handskar. Men det får det väl vara värt, det är ju ändå för en bättre hälsa.

Trött nu, skulle nästan kunna somna här på bussen. Och hungrig, som vanligt! :)

/Gunilla

Måndag igen

Ännu en vecka, ännu ett NMT-pass. Inte överdrivet jobbigt, nästan lite för lite jobbigt. Hade definitivt mer att ge idag.

Men ganska kallt i luften, vilket inte passar luftrören särskilt bra. Misstänker att det kommer gå åt en del Bricanyl i vinter.

Träningsveckan ser bra ut. Imorgon ska jag springa med L, på onsdag är det NMT, fredag kanske intervaller och sedan något långpass till helgen.

Mycket träning = mycket mat. Härligt!

Imorgon ska jag dessutom flyga till Visby i jobbet, ska bli väldigt skojigt!

Snabbare än på flera år!

4 kilometer efter jobbet, innan kompisar kommer på middag. Ville inte alls och skitkallt var det.

Men, ibland är de värsta dagarna de bästa! Kilometertiderna blev: 4:51, 5:55, 6:00, 5:41. Och inte fick jag slita så mycket heller, jag har varit med om värre. Första kilometern är mycket nedför, därför är den så mycket snabbare.

Tjoho!!

/Gunilla

Äntligen fredag

Det är alltid något visst med fredagar tycker jag. Även om jag har världens roligaste jobb, så är det ändå skönt när fredagen kommer.

Träningsvärken har också gått över och jag kan gå normalt igen. Ska få till en liten löprunda idag, 5 -6 kilometer får räcka. Vi har kompisar som kommer på middag ikväll, och innan dess ska jag även ha hunnit handla vin. Funderar på att springa nästan hela vägen hem och sedan slinka in på Systembolaget.

I helgen är det Kustskepparkurs hela lördagen och söndagen, därmed ingen träning om jag känner mig själv rätt. Men det vore ju roligt om jag kunde överraska mig själv och komma ut på en liten runda på söndag kväll!

/Gunilla

Bara "vanligt" jobbigt

Ett normalt pass idag. Kändes som rena vilan jämfört med i måndags. Men lerigt utav bara fasen. Så piggare men skitigare!

Som vanligt är uppvärmningen nästan det mentalt jobbigaste på hela passet. Jag hatar uppvärmning! Allt är blytungt och hjärtat hamrar för minsta lilla.

Dessutom åker alltid mina träningstajts ner lite för långt över rumpan så de första minuterna får jag hålla på att dra upp dem hela tiden. När jag väl börjar svettas sitter de kvar.

På hemväg nu, hungrig som en varg. Idag ryker det sista av söndagens äppelpaj!

På't igen

Träningsvärk i nästan hela kroppen. Jag går som om jag.. hur ska man säga.. bajsat i byxan..

Men om några timmar ska ont med ont fördrivas. Idag har jag till och med lyckats få med mig träningsbehån (som jag glömde i måndags). Å andra sidan har jag glömt mössan, men man får väl kalla det ett fall framåt.

/Gunilla

Mjölksyra

Det kan bara beskrivas som fruktansvärt. Jag hade säkert upp emot 80% puls redan under uppvärmningen. Mjölksyra efter första lilla löpningen. Började må illa efter 15 minuter.

Men samtidigt. Ganska okej ändå, det är någonstans skönt att ta i så mycket.

Och nu är det värsta gjort. Det första passet är alltid det jävligaste. Längtar redan till onsdag.

/Gunilla

När inspirationen tryter

Såg denna på Moa Herngrens blogg. Andra kanske tycker att sånt är sliskigt, men jag tycker att det är fantastiskt. Så i vinter under mörka träningspass med kyla och is ska jag tänka på den killen. Och hur mycket lättare jag har det jämfört med honom. Om han kan, då kan jag. Om han har viljan, då har tamejfan jag det också.

/Gunilla

Måndag igen

Ny vecka. Om några timmar omstart på NMT. Gruvar mig lite men längtar samtidigt. Det kommer vara fruktansvärt jobbigt. Och samtidigt så skönt efteråt.

En lugn uppstartsvecka förra veckan, men nu är det dags att köra igång på riktigt.

Starkare och snabbare än någonsin är målet!

/Gunilla

Lite kortare & lite snabbare

Ledig idag. Åh, så skönt att få sova ut. Jag har varit så trött hela veckan och sov till 10.15 idag. Och somnade 22.30 igår kväll. Nästan 12 timmars sömn alltså.

Efter frukost, tidningar och lite vilande i soffan kom jag till slut iväg på en liten runda. Valde vägen runt sjön som är lite backigare. Den första kilometern är mer nedför än uppför så den gick på 05:33(!) Kändes väldigt bra! De följande kilometrarna gick dock långsammare, men rundan slutade ändå på 4,83 kilometer på 29:09. Genomsnittsfart 06:02 min/km. Jag var i och för sig ganska flåsig och lite domnad i benen när jag stannade, men det känns ändå bra att jag inte förlorat så mycket under mitt uppehåll. Det ska inte ta lång tid innan kondisen är på samma nivå som för ett par månader sedan.

3 ägg. Jag är mycket förtjust i ägg.

Nu blir det snart dusch och så småningom Bob Dylan-konsert med F och hans föräldrar. Ska bli roligt. Och imorgon ska vi åka ut till kompisar på landet. Elda, basta, dricka Irish coffee och spela TP. Härligt!

Och om jag orkar tänker jag springa en bit av hemvägen på söndag.

/Gunilla

Omstart

Det var längesedan jag skrev något här. Och det var lika länge sedan jag tränade. Det finns såklart en hel bunt med ursäkter, men nu ser jag framåt istället. Och det som jag förlorat i styrka och kondition har jag vunnit i en friskare fotsena.

Idag började jag iallafall om. 6 kilometer lugn löpning i genomsnittsfart 06:16 min/km. Det var egentligen inte speciellt jobbigt förrän under den sista kilometern och som vanligt är det lungorna som inte riktigt hänger med. Min förkylning har inte riktigt gått över kanske och dessutom har jag halverat min medicindos.

Det är väl nu den där så kallade grundträningen ska göras. Jag är ännu inte riktigt hundra på hur det går till, men jag gör som det passar mig. Ett till två pass NMT och minst två pass löpning per vecka, varav ett långpass.

Skönt att komma igång igen. Om bara latmasken kunde komma ihåg det också.

/Gunilla

Yrsel & spirometri

Har haft lite yrsel i några dagar när jag varit trött. Vaknade i natt av att rummet snurrade. Och sedan igen i morse. Nu kommer det och går. Det var nästan exakt ett år sedan jag fick det första gången. Gjorde alla möjliga undersökningar. Läkaren kom fram till att nervsignalerna från balansnerven går långsammare på högra än vänstra hjärnhalvan (eller om det var tvärtom) och det är därför jag blir yr. Väldigt trist att det är tillbaka.

Dessutom var det dags för spirometritest idag. Blandade ihop det med metakolintest och ville inte gå, men det var ju ingen match. Man får flåsa lite i en tratt så mäter de lungkapaciteten. Och det visade sig att jag har jättebra lungkapacaitet, 109 % av förväntat värde faktiskt! Tack för det löpningen!

Hade en bättre läkare denna gången, min förra läkare är tydligen sjukskriven. Jag är inte direkt ledsen över att få byta, den förre var en dryg jävel som förutsatte att man visste precis allting om astma innan man kom dit.. Den här nye var mycket trevligare och dessutom blev han jätteintresserad av NMT när jag berättade vad jag tränade. :)

NMT förresten, har inte tränat överhuvudtaget sedan löpningen förra torsdagen. Är fortfarande snuvig, men det spelar ju ingen roll. Ska försöka komma ut en liten sväng idag och imorgon blir det NMT. Från och med nästa vecka är det hårdkörning!

/Gunilla

Att springa är himmelriket!

Åh, vilket roligt pass det var. Först uppvärmning med jogg som gick alldeles för fort för nästan alla, hon var inte riktigt beredd på att gruppen hade väldigt olika förutsättningar. Men å andra sidan höll det inte på så länge när hon väl upptäckte det. Vi hade även med oss en ordinarie tränare och det är väl egentligen hans uppgift att ha koll på sådant.

Efter det var löpskolning med ett gäng olika övningar för att träna spänst, hållning och att springa mer på framfoten. Sedan var det dags för intervaller. 4 block med 3 intervallomgångar i varje block. Första blocket var 90 sekunders löpning, andra 60 sekunder, tredje 30 sekunder och sista blocket 15 sekunder. Vilan lika lång som intervallen.

Herrejösses så långt 90 sekunder kan vara. Det känns som det har gått minst 3-4 minuter när det är 15 sekunder kvar av de 90. Jag öste på så mycket jag hade och försökte tänka på att springa "högt" och mer på tå även när det blev jobbigt. Och faktum är att jag kände skillnad. Det kändes som om jag sprang snabbare, men framförallt kändes det så lätt på något vis, som om hela jag var enbart muskler (långt ifrån sanningen). Med lätt menar jag inte att det inte var jobbigt, för det var det, nästan blodsmak-jobbigt faktiskt, men kroppen kändes lätt.

Jag kommer säkert ha träningsvärk i vaderna imorgon, men detta är defintivt något jag ska försöka tänka på framöver.

Att springa är verkligen magiskt. Sjukt jobbigt ibland, men emellanåt även då magiskt. Idag var en sådan dag.

/Gunilla

Löpskola

Fortfarande snuvig. Därmed inte tränat på över en vecka, vilket märks på mitt humör. Jag blir väldigt stingslig när jag inte tränar. Imorse blev jag till exempel irriterad över att F inte bäddat sängen på "rätt" sätt. Jösses!

Så nu får det vara nog. Ikväll har NMT ett specialpass, löpskolning med Malin Ewerlöf Krepp. Det låter jätteroligt tycker jag, så jag trotsar den snuva jag har kvar och går. Längtar efter att få röra på mig. Och få ro i sinnet igen.

/Gunilla

Förkyld och lite uttråkad

Hemma med förkylning idag. Ingen hosta som tur är, men mycket, mycket snuva och en del huvudvärk. Märkligt hur det är, ibland längtar jag efter att få bli lite sjuk och vara hemma en dag eller två från jobbet, men när det väl händer tycker jag att det ganska tråkigt. Kan till exempel meddela att dag-tv är ganska dålig, så har funderat en del på inredning och vad vi behöver köpa till hemmet. F kom på världens bästa ommöblering och jag längtar till lördag när vi ska slänga gammalt som inte används längre och köpa nytt.

Funderar även en del på träning. Förhoppningsvis kan jag träna på måndag igen. Nästa vecka blir nog inte så mycket träning, men veckan efter det ska jag börja träna enligt plan. Och veckoplanen är:

2 pass NMT (måndagar & onsdagar)
1 intervallpass på löpband (torsdagar eller fredagar)
1 långpass (söndagar)

Men nu, mer av det här (trots att Carola är på framsidan av tidningen):

/Gunilla

Förkyld

Ingen träning idag. Eller inom de närmsta dagarna heller för den delen. Håller på att bli rejält förkyld. Det kliar i näsan och i halsen. Jag blev andfådd av att gå uppför trappan på jobbet (cirka 15 steg). Så idag får försöka kurera mig på bästa vis med te och soppa till middag. .

Igår köpte vi förresten en ny TV och har därmed lämnat tiden med tjock-TV bakom oss. Ikväll kommer nya möblerna och på lördag har vi hyrt lastbil för att köra all gammal skit till soptippen. Dessutom ska vi nog hinna med en liten runda till IKEA.

Men först ska jag bli frisk igen!

/Gunilla

Skön söndag

Kryssningen mellan fredag och lördag var verkligen rolig. Vi hade det jättebra med spa, skaldjursbuffé, drinkar och disco. Från taxfreen fick jag med mig både godis och mascara. Igår kväll blev det hemmagjord pizza och film. Somnade klockan 22.30.

Vaknade pigg och utvilad imorse och redo för långpass. Jag var sugen på att springa ganska långt och funderade länge och väl för att komma på en runda med så få backar som möjligt. TIll slut kom jag på att jag skulle springa till Slussen, över Gamla Stan, förbi Grand Hotel, Strandvägen och längs med Djurgårdskanalen.

Började springa och ville sluta redan efter 400 meter. Inbillade mig att jag var sjuk och att det gick oerhört långsamt. Gjorde en deal med mig själv att om den första kilometern gick på mer än 06:30 så skulle jag sluta, i så fall var det inte min dag. Den första kilometern gick på 06:09, vilket inte alls är långsamt för mig på långpass. Så då var det liksom bara att fortsätta. Efter ett par kilometer lättade det och det var inte längre plågsamt att springa.

Kom ut till bortre änden på Djurgårdskanalen efter 9,5 kilometer och kände mig fräsch. Vände och började springa hem igen. Vid 13 kilometer mådde jag lite illa. Vid 15 kilometer var jag rejält stel i benen och det var ganska tungt att springa. Vid 16 kilometer stannade jag. Ville inte pressa mig själv till illamående resten av kvällen. Genomsnittstiden blev 06:23. Helt okej tid för att vara såpass långt.

Nu har jag ätit egengjord kantarellsoppa med ostmacka. Lite te och godis så är dagen perfekt.

I veckan kommer nya soffan och soffbordet!

Smarrigt!

/Gunilla

Hösten

Träningsfri dag idag. Meningen var egentligen 5 kilometer löpning, men jag har enorm träningsvärk och dessutom lite ont i ljumsken så det är bättre att ta det säkra före det osäkra och vila.

Imorgon ska jag för första gången i livet åka på Finlandskryssning. Pool, drinkar, skaljdjursbuffé och disco ska det bli! Så helgen till ära provade jag egna fejknaglar, alltså inte sådana man gör på salong, utan sådana man köper och limmar på själv. Resultatet blev överraskande bra. Inget för NMT-träning, men jag får väl ta av dem på måndag igen.

Sicklaloppet som går på lördag kommer jag av förklarliga anledningar inte att springa. Inte heller blir det något Hässelbylopp, jag har min förarbeviskurs (båt) då. Och sedan finns det inte några stora lopp kvar denna säsong. Det finns en del mindre lopp, men de vill jag inte starta i eftersom jag riskerar att komma sist (få och snabba deltagare). Så nästa lopp blir inte förrän nästa år. Å andra sidan har jag då gott om tid att bli både snabbare och starkare än någonsin förr!

Nu ska jag packa. Åh, så svårt det är! Vilka skor och vilka kläder??

/Gunilla

Dubbelpass

Gårdagen skulle egentligen varit intervalldag, men en soff-shopping kom emellan. Fyndade en jättefin soffa på Mio. Ett soffbord och en röd ryamatta slank med också. Åh, så roligt det är att handla. Nu planerar jag för tavlor och hyllor, sänggavlar, överkast, kuddar, filtar och en massa annat smått och gott.

Så, eftersom det inte blev någon träning igår så var det tvunget att bli dubbelpass idag. Fredag och lördag är nämligen vikta åt Finlandskryssning.

På lunchen masade jag mig ner till arbetets gym och sprang 8 x 400 meter intervaller med följande tider: 1:50, 1:50, 1:50, 1:50, 1:47, 1:46, 1:44, 1:44. Svettigt!

Efter jobbet var det dags för NMT. Spring, benböj, armhävningar, situps, jägarvila, skottkärran, bära varandra och en hel del annat. Jättejobbigt och jätteskönt som vanligt. Men! Jag sträckte mig på något vis i högra ljumsken när jag gjorde knäböj. Förhoppningsvis är det bättre imorgon.

Nu är jag helt slut i musklerna och ska inte resa mig ur soffan förrän det är dags att gå och lägga sig!

/Gunilla

Träningshelg

Har haft en väldigt skön helg. Fredagskvällen spenderades framför teven med ostar, skinka och salami. Var supertrött och valde bort glaset vin till fördel för te. Somnade klockan 22.30.

I går gick jag upp klockan 08.00, åt två ägg och åkte iväg till 2 timmars NMT. Vansinnigt jobbigt. Mycket, mycket styrka och lite backintervaller. Jag var ganska mör i musklerna efter det passet.

I morse vaknade jag upp med ganska rejäl träningsvärk men jag hade bestämt mig för att springa, så det var bara att ge sig iväg. Jag sprang mot Gustavsberg, planen var att springa 15 kilometer och ta bussen hem. Det var supertungt redan från första steget. Första kilometern gick på 06:49 (!). Jag kände av träningsvärken hela tiden, men fick iallafall upp farten lite mer. När jag kom till Orminge och passerade 10 kilometer orkade jag dock inte kriga mer. Bestämde att 11 kilometer fick räcka och rundan slutade med 11,08 kilometer på 1:08:11.

Nu är jag, om möjligt, ännu stelare i musklerna. Men ändå nöjd med helgens träning. Äppelpajen smakar också mycket godare!

Är förresten full av beundran för den tjej vars blogg jag följer (Löpningen och Livet), som sprang Lidingöloppet på 2:35, och en annan tjej (Miranda Kvist) som sprang Berlin Marathon på 3:22. Jag drömmer om att en dag kunna springa så fort.

/Gunilla

Lera & Hästskit

NMT igår. Blött som sjutton. Härligt som sjutton. Jag var givetvis inte så väldigt sugen innan, började fundera på att strunta i det, men stoppade de idéerna genom att berätta för arbetskamraterna att jag skulle gå, och efter det kan man inte backa ur.

Uppvärmningen var som vanligt värst. Varenda gång när vi börjar jogga på uppvärmningen tycker jag att det går så fruktansvärt fort och att jag inte kommer klara det. Tio minuter senare tycker jag att vi kan öka farten. Efter uppvärmningen gjorde vi skottkärran, och den person som var skottkärra gick baklänges uppför en backe. Och det var där jag satte handen mitt i en hästskit. Jag hade ju handskar på mig, men jösses som jag luktade på hemvägen. I övrigt var det ett bra pass, mycket styrka och en del intervallöpning. Jag märker att jag så sakteliga blir starkare, jag kan numera göra ordentliga burpies och jag klarar fler och fler armhävningar. Roligt!

Jag struntar i Lidingöloppet till helgen. Det finns platser kvar i både 15 och 10 kilometersloppen men det kostar 600 kronor! Och om man köper en startplats från någon annan så måste man betala 300 kronor för att de ska byta namn. Hutlöst dyrt för att ändra ett namn i en dator tycker jag.

Så det blir NMT på lördag och förhoppningsvis långpass på söndag. A bjöd hem mig till henne, men det är ungefär 21 kilometer hem till henne och det är för mastigt, jag satsar nog på 15 - 17 kilometer.

/Gunilla

Post-halvmara-depp

Vanlig vecka igen. Bra och skönt på många vis. Men jag lider ändå av lite post-halvmara-depp. Nu är det över liksom, och det är jättelångt till nästa stora lopp. Vad ska jag träna för nu? Dessutom är jag vansinnigt trött hela tiden. Sover 8 - 9 timmar per natt men har ändå väldigt svårt att komma upp på morgonen. Allt hänger väl ihop antar jag.

Men för att råda bot på detta har jag och A funderat lite på nästa mål, och det blir Kungsholmen runt den 5 maj 2012, halvmarasträckan. Mitt träningsupplägg är väl inte riktigt klart ännu, men vi har lite löst pratat om att köra långpassen ihop på så vis att vi alternerar att åka kommunalt till den ena och sedan springa hem till den andra. Ena veckan åker jag till A och vi springer hem till mig och andra veckan tvärtom.

I övrigt är givetvis nyckeln till ett bra lopp att träna strukturerat. Jag måste helt enkelt tvinga mig till de hemska intervallerna, snabbdistansen och allt vad det är. Dessutom vill jag hinna med ett NMT-pass i veckan. Så målet är att träna i genomsnitt fyra dagar i veckan; tre löppass och ett NMT-pass. I början på december börjar även marathon.ses träningsprogram för maran och min tanke är att snegla på det programmet för att få ett bra träningsupplägg. Det återstår dock att se vilken tid som ska vara mitt mål. Lutar åt fyra timmar, men det vette fasen om jag fixar det.

Kroppen mår annars bra efter i lördags. Jag har ont i foten (hälsporren) men det håller på att bli bättre. Ingen stelhet kvar och någon träningsvärk har jag överhuvudtaget inte känt av. Jag ska vila idag men imorgon blir det NMT. På lördag har jag inte bestämt hur jag ska göra. Antingen blir det tvåtimmarspass NMT eller så testar jag Lidingöloppet, 15 kilometer. NMT verkar skojigare måste jag erkänna, men jag är ändå sugen på att prova Lidingöloppet.

/Gunilla

Det värsta jag gjort?

Det kändes bra innan start. Jag hade ätit rätt och druckit rätt. Blev lite förvirrad av vart starten gick, men efter lite strul med klocka och Runkeeper var jag iväg. Första kilometern gick på 05:56. Alldeles för snabbt, men benen kändes bra och med A vid sidan kom jag in i ett lunk ganska snabbt.

Dock, hela tiden i bakhuvudet, en liten rädsla; kommer jag klara det?

Dricka vid 3 kilometer. Självklart. Skönt att gå tre-fyra steg innan den långa sega uppförsbacken till Sabbatsbergs sjukhus. Men den gick bra, var stark, sprang om folk. Efter det en ganska lång bit nerför, där jag flög fram. Mådde fantastiskt och det kändes som om jag skulle kunna springa hur långt som helst. 5 kilometer passerades på 31 minuter. Oj! Räknade ut att om jag höll farten skulle jag vara i mål på 2 timmar och 4 minuter. Någonstans i bakhuvudet förstod jag dock att det inte skulle kunna gå, att svackan skulle komma.

Första riktigt jobbiga biten kom vid 8 kilometer. Lång och brant uppförslutning. Jag blev rädd att jag inte skulle orka resten av loppet om jag tog i hårt i backen, och gick några steg. Men då var A där vid min sida och jag bet ihop, tänkte att om hon kan, då kan jag. Uppe på krönet, en klapp på ryggen. Skönt!

Hela tiden; Kommer jag klara det?

Milen på 1:02. Fortfarande i fas alltså. Men nu var det inte lika lätt längre. Märkte att A började få det tufft. Norr Mälarstrand är en jävla skitsträcka tycker jag. Långt, rakt och svagt uppför. Eller så kändes det iallafall. Äntligen; Stadshuset. Här kom jag ur min svacka och fick flyt igen. Längs hela Skeppsbron flög jag fram igen. Funderade till och med på att öka farten. Allt var magiskt, jag var hur stark som helst, knappt andfådd. Kom fram till Slussen och ut på Söder Mälarstrand.

Rösten lite svagare nu; Kommer jag klara det?

Pang! Och där kom den. Den jävla väggen. Som jag varit så rädd för. Nästan från ett steg till ett annat. Allt är blytungt. Benen vägrar samarbeta, vill bara stanna. Låren stelnar, andningen blir ansträngd, pulsen skyhög. Dessutom, uppe på en bro börjar hela världen gunga. Det känns som att springa i en madrass. Jag blir livrädd. Tänker att nu svimmar jag, jag skulle inte ha sprungit med snuva. Stannar, tar tag i broräcket. Världen gungar fortfarande. Då inser jag att det är bron som gungar under tyngden av alla människor. Läskigt och häftigt på samma gång.

Jag fortsätter. Tungt, tungt, tungt. Vi får små bitar av energibar. Omöjlig att äta. Alldeles för torr. Jag kastar min. Går ett par meter.

Har A vid min sida igen. Hon har det lika tufft som jag. Passerar 15 kilometer. Jag skiter i att kolla vad tiden är. Vill bara att det ska vara över. Är vansinnigt törstig. Dricker några klunkar vatten vid vätskekontrollen, men är lika törstig några minuter senare.

Vid Tanto får vi Dextrosol. Jag försöker tugga i mig lite, men det går lika dåligt som med baren. Spottar ut den. Vätskekontroll igen. Går en lite längre bit nu, dricker lite mer. Segar mig uppför Zinkens Väg. Det går vansinnigt sakta, går några meter här och där.

Rösten stark nu; Fan, fan, fan, jag kommer inte klara det här!

Passerar 18 kilometer. 3 kilometer kvar. Springer lite. Går lite igen. Runt 18,5 kilometer kommer en liten uppförsbacke. Jag bestämmer mig för att jag ska springa uppför den och inte sluta springa. Hur ont det än gör. Kommer upp och fortsätter. Torkel Knutssonsgatan, uppförslut. Folk omkring mig går. Jag har små, privata dueller med folk omkring mig. Runt hörnet, in på St Paulsgatan.

19 kilometer. 2 ynka jävla skitkilometer kvar. Hög, hög puls. Flåsar som en bälg, trots nerförslut. Passerar Mariatorget. Det börjar gå uppför igen. Jag är tvungen att gå upp till krönet. Sedan lång nerförsbacke. Tack gode gud. Slussplan, den sista vätskekontrollen. Strax därefter passerar jag 20 kilometer. Tittar inte ens på klockan, skiter i allt, har bara en enda tanke i huvudet; En meter till, bara en meter till.

Fortfarande rösten; kommer jag klara det?

600 meter kvar, jag måste gå några meter. Ser en tjej i rosa byxor som jag tävlat med och tagit rygg på mellan 18 och 19 kilometer. Tänker att hon ska fan inte gå om mig. Uppbådar det absolut sista jag har. Hela kroppen skriker att jag ska stanna.

Uppför den lilla backen till slottet, svänger höger och ser målet. Men det är så långt borta. De längsta 200 meterna i hela mitt liv. Förlorar min match mot tjejen i rosa byxor, men det har jag glömt. Ser bara banderollen där det står MÅL.

Rösten: Jag kommer att klara det. Bara ett konstaterande. Finns ingen ork till lycka, inga endorfiner finns kvar.

I mål. 2:15:38.

38 sekunder över utsatt mål. Får ingen luft. Astmaattack, vill gråta, är fullkomligt utmattad. Får luft efter några sekunder igen. Blodsmak i munnen. Kramp i lår, vader och fötter.

A hittar mig när jag står och byter om. Fruktansvärt illamående. Dricker Cola och spanar efter ställen där jag kan spy. A likadan. Vi sätter oss på en bänk och jag mår lite bättre. Åker hem. Kan ännu inte njuta.

Blir firad av kompisar, dricker läsk när andra dricker vin. Får tacka för mig efter en timme, fortfarande illamående. Men tillslut går det över. Sover dåligt, vansinniga myrkrypningar i benen.

Vaknade i morse och nu mår jag faktiskt ganska hyfsat, lite myrkrypningar, lite ont i lederna, men annars helt okej.

8 månader till maran. 8 månader till jag ska springa dubbla sträckan.

/Gunilla

Inte långt kvar

Om 4 timmar har jag börjat springa. Jag är vansinnigt nervös. Jag vet att jag måste äta men det är svårt när jag mår illa av nervositet. Rostade mackor borde jag kunna få ner. Eller kanske soppa. Men det kanske jag blir för nödig av. Konstigt att jag är så här nervös. Det är ju inte som att jag har chans att vinna direkt.. Men å andra sidan så är det en tävling mot mig själv, mot mina egna gränser.

Dessutom är jag snuvigare idag än igår. Får småsnyta mig då och då. Känner mig inte sjuk dock. Så jag har inga planer på att strunta i det. Kasnke blir jag riktigt sjuk senare ikväll, men det får det vara värt.

Nyss tänkte jag byta om till löparkläderna och då upptäcker jag att jag glömt tvätta mina löpartajts från senaste NMT-träningen, så de är alldeles leriga i rumpan. Herregud! Varför kollar jag inte sådant här kvällen innan? Jag har nu nödtvättat dem under kranen och hoppas på att det ser ganska okej ut. Annars får jag köpa nya helt enkelt.

Jag ska träffa A strax efter 15 vid Kungsträdgården. Skönt att inte behöva vara där ensam. Jätteskönt faktiskt. Då har jag någon att dela min nervositet med.

Längtar till klockan 18.45 ikväll. Då är det över.

/Gunilla

Uppladdning

Väldigt trött efter en intensiv jobbvecka. Men också både nervös och lite rädd. Rädd för att det ska bli jobbigt och göra ont. Och för att jag inte ska klara det. Jag är väldigt rädd för det faktiskt. Vill verkligen inte bryta. Och om jag försöker se realistiskt på det så borde jag inte heller behöva göra det. Jag KAN faktiskt springa så långt. Om jag bara tar det lugnt i början och hittar min egen fart och att jag lyckas bryta ner loppet i mindre delar. Jag tror att jag ska tänka i 6-kilometersdelar, det är en lagom lång sträcka, samma sträcka som från jobbet och hem, och den sträckan har jag ju sprungit hur massor av gånger. L skrev en bra sak på Twitter. Hon skrev att banan välkomnar mig, att den inte är ett hot, att den ärdär enbart för att jag ska springa på den. Låter kanske nördigt, men det är ett bra tänk tycker jag. Man ska ha respekt för distansen men den ska inte få skrämma en.

Jag är förresten lite, lite snuvig. Känner mig inte alls sjuk, men måste torka näsan lite. Om det inte blir sämre kommer det inte påverka mig. F ringde från London och var orolig för att jag skulle springa trots att jag var sjuk och skada mig.

I övrigt har jag köpt en ny löpartröja, kortärmad, och gjort en musiklista. Michael Jackson, Depeche, Muse, Robyn, Rihanna och lite annat. Kanske inte låtar alla skulle välja när de ska springa, men jag blir glad av de låtarna och de funkar för mig.

Banan går några hundra meter under jord, i Klaratunneln, i år. Det kan bli lite struligt med att hålla reda på tiden då, för Runkeepern funkar inte där. Så jag funderar på att ta min vanliga löparklocka också, enbart för att kunna hålla bättre reda på kilometertiderna.

Nu ska jag försöka sluta tänka på loppet och koppla av lite grann.

Middag. Mycket smarrigt.

/Gunilla

Nerver

Idag har jag halsfluss. Igår var jag förkyld. Men egentligen är det ju inget fel på mig. Jag börjar bara bli riktigt nervös. Nervös för att jag ska bli sjuk, för att jag inte ska orka, för att jag ska vricka foten, you name it..

Dessutom har jag mycket att göra på jobbet, kommer inte hem förrän efter klockan 18 på kvällarna. Idag skulle jag egentligen ha joggat 5 lugna kilometer men jag är för trött. Och det går säkert bra ändå. Träningen i måndags var riktigt tuff och det borde inte bli någon skillnad inför lördag om jag hoppar över det sista passet. Det gör ju inget för kondisen, utan är endast till för att hålla igång musklerna.

Så jag vilar mig med lite te och en chokladbit istället.

På fredag ska jag ladda hela kvällen, äta och gå och lägga mig någorlunda tidigt. Funderar på mat på fredag kväll. Det lutar åt pasta med svamp och chorizo. Längtar redan.

Tidsmässigt då. Om jag skulle springa på 2:06 skulle jag vara väldigt, väldigt nöjd. Men jag tror ärligt talat inte att jag klarar det. Ett mer realistiskt mål är nog 2:15. Och det kommer jag också vara nöjd med. Och någonstans i slutändan så är det kanske huvudsaken att jag tar mig i mål. Men enbart det kommer jag inte vara så väldigt nöjd med.

/Gunilla

Tuffaste passet hittills

NMT-måndag. Vansinnigt tufft pass. Massor av löpning, upp och ner i backar, över stock och sten, intervaller i brännässlefylld backe. Deesutom chins, dips och armhävningar på en arm. Bland annat. Nu är jag helt slut.

Det blev inget långpass igår, jag hann helt enkelt inte. Så nu blir det inget mer långpass innan lördag. Jag tänker springa ett kort pass på onsdag, 5 kilometer eller så. Sedan vila och uppladdning. Jag har inte hunnit börja bli nervös än, men det kommer jag bli. Stackars A har blivit krasslig och det är högst oklart om hon lyckas komma till start. Jag håller tummarna!

Riktigt så här illa var det inte idag, men ont gör det ändå

/Gunilla

5,00 på 05:50

Löpning hem från jobbet. Hade helt okej flyt. 5 kilometer på 29:09 vilket blir en genomsnittsfart på 05:50/km. Mycket nöjd! Men det var jävligt jobbigt rent ut sagt. Nu har jag astmahosta och får nog ta en dos Bricanyl.

Efter löpningen har jag duschat, packat all mat vi ska ha med oss och vattnat blommorna. Om 40 minuter går bussen mot Stavsnäs vinterhamn. Det känns som fredag fastän det bara är torsdag. Skönt med en långledig helg!

/Gunilla

Längtar

Längtar tills imorgon kväll när jag och F kommer att sitta utomhus vid en grill och titta ut över hav och öar. Det ska verkligen bli jättemysigt. På fredag kommer vänner med barn för grillning, kräftskiva, sällskapsspel, darttävlingar och allmänt slappande. Lite bastu och kanske, kanske ett dopp också. Förhoppningsvis är vädret bra så att vi kan vara utomhus den mesta av tiden.

Har haft grym träningsvärk i överkroppen i två dagar nu. Bröstet, armarna och magen är ömma. Hade egentligen tänkt springa idag, men handling och packning kom emellan och nu är jag inte alls sugen. Så det får bli morgonlöpning imorgon istället. 5,5 kilometer i makligt tempo har jag tänkt. På fredag kör jag lite backträning och lite styrka. På söndag ska jag försöka få till 18 kilometer. Sista långpasset innan halvmaran. Det börjar närma sig!

Imorgon är det förresten 6 veckor sedan jag rökte senast. Jippie!

/Gunilla

Måndagsträning

Tog med NMT-grejjerna till jobbet. Hade ett halvt löfte till mig själv att pallra mig iväg. Vacklade lite fram och tillbaks men på eftermiddagen bestämde jag att jag var tvungen att köra. Resten av veckan kommer jag inte hinna och till helgen är jag i skärgården.

Och givetvis ångrade jag mig inte. Gäspade säkert 5-6 gånger när jag bytte om i omklädningsrummet på Östermalms IP men så fort vi kom ut och ställde oss på led piggnade jag till. Passet hade ganska stort fokus på överkropps- och armträning och inte så mycket löpning, vilket var helt perfekt för mig med tanke på gårdagens löprunda.. Nu är jag rejält trött i armarna och har svårt att lyfta dem över axelhöjd.

Imorgon vilodag alternativt lugn 5-kilometersjogg.

/Gunilla

Roliga dagar

I torsdags konferens på Sandhamn med jobbet. Hann med en kort runda på eftermiddagen, 3,2 kilometer på 19 minuter. Spöregn mot slutet, ganska mysigt. Därefter bubbelpool och en kall öl.

I fredags kom syrran, mamma, mormor och mormors kille K. Middag på kvällen på Östgötakällaren, som här i Stockholm uttalas utan sch-ljud, givetvis helt uppåt väggarna, men vad ska man göra? Middagen var jättegod och sällskapet utmärkt. Det blev en tidig kväll för alla men kanske tidigast för mig som somnade på golvet framför teven klockan 22.10.

Så. Lördag. Tjejmilendags för alla utom för mig (och K och F såklart). Men jag var väldigt nöjd med att agera service- och supportteam. Syrran bodde här hos oss så hon utrustades med tajts, löparlinne, ordentliga strumpor och skor. På vägen till Gärdet handlade jag RedBull och kexchoklad åt mitt lag.

Det var tre ganska spända kvinnor som anlände Gärdet. Men iväg kom de. Jag och K käkade korv och tittade på folk som gick i mål. Syrran höll vi på att missa, hon kom som skjuten ur en kanon i innerkurvan, mamma en kvart därefter och mormor ytterligare 20 minuter efter det. Alla i mål och alla med personliga rekord! Jätteroligt! På kvällen hade F gjort vansinnigt god middag till oss alla och vi hade det lugnt och mysigt.

Idag var det hemfärd för samtliga och långpassdags för mig. 17 kilometer skulle jag springa hade jag bestämt. Åkte ut till Ängbyplan och tänkte springa hem. Det rullade på fint. Åkeshov, Brommaplan, Stora Mossen och över Tranebergsbron. Genom Rålambshovsparken och vidare mot Gamla Stan. Så över till Slussen och längs med Söder Mälarstrand. Här bbörjade det bli tungt. Efter 11 kilometer fick jag blodsockerfall som inte gav med sig. Dessutom var det en bra bit över 20 grader och jag hade börjat dricka för sent. Vid 14 kilometer gick det inte längre och jag blev tvungen att köpa en Cola. De sista tre kilometerna efter det var ett helvete. Men jag klarade att hålla tempot och slutade på 06:18/km.

Kom hem ganska darrig och började må riktigt illa. Åt middag och spydde upp den 15 minuter senare. Först nu, 3,5 timmar och lite lakrits senare mår jag bra igen. Lärdom till nästa gång: Dricka innan jag blir törstig och äta ordentligt innan.

/Gunilla

NMT-tisdag

NMT med L idag. Nervös innan. Åt för mycket mellanmål dessutom. Kände mig uppsvullen och inte alls pigg i kroppen. Dessutom så sov jag dåligt inatt, det kändes som om jag skulle bli sjuk. Det höll i sig även imorse och gick inte över förrän jag ätit frukost. Jag känner mig likadan nu. Kanske håller jag på att bli sjuk?

Träningen var iallafall lika jobbig som jag trodde den skulle vara, och lika skojig. Ingen krälning genom dikesrör denna gången dock. Lite synd tycker jag. Om man ska göra så ska man göra ordentligt. Grisa ner sig och slita! L hade också jobbigt och roligt. Vid några tillfällen hade jag ingen känsel i låren på grund av mjölksyran. Kommer ha rejäl träningsvärk imorgon igen. Är så himla glad att jag vågade prova.

Imorgon blir det träningsfri dag. Det behövs.

Kvällens stora craving

/Gunilla

Finansloppet

Finansloppet kan bäst beskrivas som 3,7 värdelösa kilometer. Jag var helt urusel. Det visar sig att den bästa uppladdningen är inte att springa 15 kilometer dagen innan, hur kort loppet än är. Jag vet inte riktigt vilken tid jag slutade på, men runt 21 - 22 minuter skulle jag tro. Stängde av Runkeeper innan jag sett resultatet. Å andra sidan gör det egentligen ingenting, men jag blir lite sur när det går så tungt. Så det bästa med alltihop var att hänga med arbetskamraterna.

Imorgon är det NMT med L. Ska bli väldigt roligt. Och med all sannolikhet väldigt jobbigt.

/Gunilla

15 kilometer

Långpass idag. Jag hade en plan att som allra minst springa 15 kilometer och om jag kände mig pigg 2-3 kilometer utöver det. Men jag var inte så pigg och stannade på 15 kilometer. Den sista kilometern fick jag slita ganska rejält. Men tiden blev bra; 1:31:36 vilket ger genomsnitt på 6:06 min/km. Det är 13 sekunder snabbare per kilometer än förra veckan (där jag dessutom bara sprang 12 kilometer). Så det går framåt med stormfart just nu. Jag försöker pressa så mycket jag kan och samtidigt njuta av framstegen, snart nog kommer en platå igen där inget händer och tiderna står still.

Att springa halvmaran ska ju iallafall gå bra, även om det så klart blir tufft, men jag är inte i sämre form nu än vad jag var före sommaren. Någon tid under två timmar blir det dock inte. Kanske 2:06 eller där omkring.

Fick förresten springa utan musik idag, jag har surfat upp 3 GB denna månaden, som är mitt max för "snabbsurf" (fattar inte riktigt hur det där funkar) så då klarar inte telefonen att köra Spotify och Runkeeper samtidigt. Provade med radio men det var samma sak där. Och i valet mellan att få reda på avstånd och tider eller lyssna på musik väljer jag alltid avstånd och tider.

Nu ska jag snart få världens godaste pasta med finchorizo, Karl-Johansvamp, chili och massor parmesan och lite äppelpaj med vaniljsås till efterrätt.

/Gunilla

05:54

Löpning hem från jobbet idag (var för trött för morgonlöpning imorse). Och den gick alldeles strålande. 5,48 kilometer på 32:19. Det ger en genomsnittstid på 05:54 min/km. Min snabbaste tid detta året, iallafall på träning (VårRuset sprang jag lite snabbare, men det var ju å andra sidan lite kortare).

Kanske berodde det på det halva glas vin jag drack innan måntro? För att klargöra så är det inte så att jag dricker vin på jobbet varje dag, men vi hade en föreläsning om bröstcancer med mingel, lite mat och vin. Mycket trevligt och bra föreläsning.

Iallafall, det lyckade passet berodde nog inte på det utan snarare att jag inte rökt ett enda bloss på fyra veckor. Jag blir röksugen ibland, framförallt om jag dricker vin eller så, men jag står emot. Om det blir riktigt jobbigt tar jag en snus och det hjälper alltid. Men jag saknar att röka lite grann. Jag saknar inte att dra ner rök i lungorna, men jag saknar känslan som cigaretter ger. Lugn om man är stressad, pirr om man ska göra något roligt.

Imorgon är det redan fredag igen! Träningsfri dag för mig. Lördag blir det NMT och söndag långpass.

Nu: Family Guy!

Glömde ta av mig glasögonen innan jag gav mig iväg

/Gunilla

Träningsvärk

Jag har ont i väldigt många muskler. Imorgon kommer det nog vara bättre. Samtidigt är det ju ganska skönt med träningsvärk, det är ett betyg på att man faktiskt tagit i. Jag har bundit mig för NMT-träning i 12 månader framåt, men jag har inte lyckats skicka iväg autogiromedgivandet ännu, så nästa träning blir inte förrän på lördag då de förhoppningsvis fått medgivandet och jag får vara med.

Imorgon blir det dock morgonlöpning 5 - 6 kilometer, innan jag ska iväg till tandläkaren och laga en rotfylld tand som jag bet av igår kväll. I våras skaffade jag "Frisktandvård" som Folktandvården erbjuder så förhoppningsvis blir besöket både kostnadsfritt och smärtfritt.

Imorgon kväll är det pub med jobbet och innan dess ska jag träffa A på lunch. En skojig dag (kanske förutom tandläkaren då).

/Gunilla

Svettig & Salig

Jag har aldrig i hela mitt liv varit på en roligare träning. Att säga upp gymkortet var ett jävligt bra val.

Jag var supernervös innan, men lugnade ner mig när jag kom dit och in i omklädningsrummet. Människorna där var som vilka som helst som man ser överallt. Tjocka och smala, vältränade och inte så vältränade. Jag anade att jag inte skulle vara sämst. Fånigt att oroa sig över det, och nästan lite elakt, men det är så jag tänker.

Ledarna är yrkesaktiva militärer och till sin hjälp har de två till tre personer som peppar och hjälper till att hålla ordning. Ingen skriver och gormar men det är ordning och reda.

Så fick jag en orange "prova på"-väst (jag var inte den enda "prova-påaren") och min klass, Basic, drog iväg med uppvärmning. Lite spring, lite hopp och sånt. Varm blev man snabbt. I instruktionerna stod det att man skulle ha med sig handskar, så det hade jag, men jag fattade inte vad man skulle ha dem till. De var mest varma tyckte jag. I ungefär 10 minuter. Sedan förstod jag. Längs med gångvägen vi sprang på rann ett dike. Och vid ett ställe rann diket genom ett rör. Det röret krälade vi oss igenom. Helt dyblöt blev man. Så upp på andra sidan och ställa sig i jägarvila och sedan i plankan. Iväg igen. Björngång och kräftgång (tror det heter så, man går på alla fyra antingen med magen mot marken eller magen mot himlen). Sedan delades man upp två och två. Den ena sprang upp och ner för en skogsbacke bland mossa och träd så länge som det tog för den andre att göra 100 armhävningar. Och vice versa. Sedan jägarvila och plankan. Så samma backe, samma tänk men nu 100 situps. Så lite löpning igen och därefter burpies över en äng med hopp emellan varje burpie. Så slutligen löpning där de sista i ledet hela tiden springer om hela ledet och blir först (typ som den där leken; Sista paret ut tror jag den heter). Så var vi tillbaka och 75 minuter hade gått.

Alla var så trevliga. Klapp och uppmuntrande ord. En hand i ryggen för de som var trötta. En tjej vrickade foten och vi turades om att bära henne (springandes) en bit innan hon kunde gå igen.

Träningsvärken i armar och lår kommer vara fruktansvärd imorgon och övermorgon. Men då är det som det ska vara.

Imorgon vila. Men på onsdag eller torsdag tror jag att jag ska köra igen.

/Gunilla

Söndagspass

Först har jag en bekännelse. Det blev ingen NMT för mig igår. Det blev nämligen lite sent i fredags och dessutom hällde regnet ner hela lördagen. Nytt försök imorgon istället!

Idag har jag för att kompensera gårdagen sprungit mitt längsta pass sedan i juni. Jag hade planerat att springa 15 kilometer och väldigt länge rullade det på riktigt fint. Västerbron var som väntat ganska jobbig men jag tog i lite extra, höjde volymen på musiken och den kilometern blev min näst snabbaste på hela passet. Efter 8 kilometer började jag bli ordentligt törstig och törsten blev sedan bara värre och värre.  Vid 12 kilometer stannade jag därför och gick/småjoggade resten av vägen till närmsta fik där jag kunde köpa vatten.

Så dagens resultat blev lite kortare än vad jag tänkt mig, men å andra sidan på en okej tid; 1:16:26 vilket ger en genomsnittstid på 06:19 per kilometer. Det är jag nöjd med! Det är mer än 15 sekunder/km snabbare än Midnattsloppet för en vecka sedan, så konditionen börjar återvända så smått.

Mycket efterlängtat

/Gunilla

Ett av två

Igår var jag fruktansvärt lat och kom inte iväg på min 5-kilometersrunda. Jag vet att jag förstör för mig själv, men ändå blir jag kvar i soffan. Förhoppningsvis blir det bättre framöver, när träningen återigen blir en del av vardagen.

Eftersom det inte blev någon träning igår blir det istället dubbelpass idag. Det första passet är precis avklarat. 5 kilometer morgonrunda på 32:38. Inte jättejobbigt, men inte lätt heller. Jag är tung i kroppen, de två - tre kilona jag lagt på mig de senaste veckorna känns, tillsammans med den sämre konditionen.

Dagens andra pass kommer bli sinnesdödande 5 kilometer på löpband i källaren på jobbet. Kanske skulle jag investera i en ljudbok att lyssna på under tiden?

I övrigt: Jag börjar bli nervös inför lördagen. Särskilt när jag läser Moa Herngrens blogg. Åh, gud så jobbigt det verkar. Även om jag inte ska gå på Intensivklass så kommer Basicklassen vara motsvarande för mig.

Nu röda faran till jobbet!

/Gunilla

Inte skitfort

Träning idag. 5 kilometer kuperad löpning på grusstig. Väldigt skonsamt mot fötterna, väldigt icke-skonsamt för kondisen. Fort gick det inte. 4,81 kilometer enligt GPS:en, eller 5 kilometer enligt den uppsatta tavlan vid starten, på 33:31 minuter. Det blir en genomsnittsfart på 06:58. Men jag är glad att jag kan springa överhuvudtaget och jag visste att jag skulle få börja om. Dessutom är det jäkligt backigt.. :)

Jag körde även lite styrketräning på utegymmet som ligger intill spåret där jag var. 2 x 30 knäböj, 2 x 30 situps, 2 x 12 armhävningar (på tå) och 1 minut plankan. Kommer säkert ha träningsvärk imorgon.

Det är så skönt att vara igång igen. Trots det satt jag hemma och dealade med mig själv igen innan jag tillslut kom iväg. Det är ju för himla märkligt att jag är så in i bomben lat!

I övrigt; första dagen på jobbet efter semestern. Jag är totalt slut. Jösses, så jobbigt det är att jobba när man varit ledig några veckor. Men jag tycker att det är roligt att jobba och skulle nog göra det även om jag var så rik att jag inte behövde. Ikväll blir det dock tidigt i säng!

Vad som hände med den lilla svamp jag lyckades plocka.

/Gunilla

Jag klarade det!

Ombytta och klara åkte vi in till Söder strax efter 19.00. Promenerade runt, drack Red Bull, lämnade in ryggsäcken och jag tog en dos Bricanyl. Strax före start var vi en sista gång på toaletten innan vi gick och ställde oss i vår startgrupp.

När det väl var vår dags att starta märkte vi att vi lyckats byta startgrupp till den sista gruppen, men det spelade inte någon roll. Så gick starten och vi joggade försiktigt iväg. Efter 200 meter skojade vi med varandra och sa att om det känns så här hela tiden så ska det inte vara några problem.

Första kilometern gick på strax över 7 minuter. Ett alldeles lagom starttempo för mig. Jag mådde bra, var knappt andfådd, men vågade inte ha några förhoppningar om att klara hela loppet. Jag siktade på att klara 5 kilometer. Även andra kilometern kändes väldigt lätt. Allt flöt på och jag kände att jag hade flyt.

Strax efter tre kilometer började banans första riktiga backe och mina ben var pigga, lungorna likaså. Så då tänkte jag att det får bära eller brista, jag lämnade syrran och make och ökade farten litegrann. Började springa om folk, vilket ger en himla kick och självförtroende.

Kilometerna började rulla på. Flåset ökade men det var fortfarande under kontroll, jag kunde hämta andan i nerförsbackarna och höll ett någorlunda okej tempo i uppförsbackarna. Så kom backen upp till Sofia kyrka. Men där fick jag ge mig och gå ungefär 50 meter. Jag hade nog klarat att springa hela vägen uppför, men jag ville inte ta i allt vad jag hade och riskera att få lägga av.

Strax efter krönet passerade jag 5 kilometer på runt 34 minuter. Inte världens bästa tid. Men jag var lycklig och hade endorfinrus. Jag hade klarat fem kilometer och hade mycket krafter kvar.

Kilometerna efter det var backiga. Upp och ner, upp och ner. Jag knatade på. Tänkte på att varje kilometer jag klarade av var en vinst. Sprang om folk konstant. Blev omsprungen emellanåt, men inte av många. Musik i öronen och fötter mot asfalten. Vid sju kilometer började en lång och seg uppförsbacke på 600 - 700 meter, inte så starkt motlut men jobbigt, jobbigt att inte se slutet på backen. Men även den klarade jag.

Passerade åtta kilometer och började hoppas på att jag skulle klara det. Sedan upp till Mosebacke. Brant lutning och jag gick 50 meter igen. Det gjorde alla andra runt mig också. Så ner igen, ut på Götgatsbacken. Massor av människor som hejjade som tokar. Kände mig som om jag låg i täten med chans att vinna.

Nio kilometer avklarade. En kilometer kvar. En ynka, jäkla kilometer. Och jag visste att jag skulle klara det.

Så ut på Hornsgatan och jag såg målet. Försökte öka lite, men var ganska trött och de sista 100 meterna räknade jag baklänges för att ångesthantera.

I mål.

Jag klarade det tamejfan. För två veckor sedan satt jag med en andningsmask på SÖS och kunde inte gå 100 meter utan att bli andfådd. Nu hade jag sprungit tio kilometer (10,3 kilometer enligt GPS:en) på 67 minuter. Lycka. Nära tårarna. Jag trodde inte att det skulle gå och jag trodde aldrig att jag skulle klara att springa hela vägen. Att tiden inte var något att skryta med spelade ingen roll. Jag hade inte varit mer nöjd om jag hade varit frisk och sprungit på 55 minuter.

Drack vatten, sms:ade F och hämtade ut ryggsäcken. Tog en dos Bricanyl. Strax därefter mötte jag syrran och hennes make. De bättrade på sitt resultat från förra året med 7 minuter och var jätteduktiga. Särkilt med tanke på diverse skador och, i syrrans fall, halsfluss och penicillinkur.

Lite handling på 7Eleven och tunnelbanan hem. Vi var hemma runt 01.30 och efter dusch och kort slappning i soffan somnade jag runt 03.00.

Så. Kanske, kanske kan det funka på halvmaran. Kanske kommer jag kunna springa över även den mållinjen.

/Gunilla

Spännande!

Idag är det en väldigt bra dag! Om några timmar kommer min ena syster med make hit och ikväll går Midnattsloppet av stapeln. Alltihop känns jätteroligt och ett perfekt sätt att avsluta 4 veckors semester på.

Jag har alltså bestämt mig för att starta, jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. Jag får helt enkelt se hur det går. Träningen har ju varit obefintlig de senaste veckorna och jag är inställd på att jag inte kommer orka springa hela vägen (även om jag tycker att det är trist). Huvudsaken är, vilket jag dyrt och heligt fått lova F, att jag inte springer sönder mig och tar i mer än vad mina lungor och luftrör klarar.

Fesligt ska det bli iallafall! Och skönt att få röra på sig. Veckan som varit blev inte riktigt så nyttig som jag tänkt mig. Visserligen ingen alkohol, men mindre träning och mer onyttig mat än vad som var planen. Men på måndag börjar jobbet och med det även bättre rutiner. Jag längtar till hösten nu. Till klara, kalla dagar med hög luft som det går lätt att andas i. Igår kväll var det nästan sådan luft. En föraning om vad som komma skall.

Långa skuggor och kallt i luften

Igår var jag hos läkaren och gjorde ett pricktest (för allergi). Resultatet visade att jag inte är allergisk mot ett jota. Precis som jag själv trodde. Men det kändes bra att få det svart på vitt. Så nu är det bara att inte glömma bort att ta mina mediciner (vilket jag är nära att göra varje dag) så ska jag nog bli så gott som frisk ganska snart!

Just det! Kräftfesten på Grand. Det var det flådigaste jag varit på i hela mitt liv. Man fick äta så mycket kräftor man ville. Och det var fina Vätternkräftor som smakade gudomligt. Herregud så mycket kräftor jag åt, säkert runt 35 stycken.

/Gunilla

Kräftor

Igår gjorde jag ett sista svampförsök. Det gick åt fanders. Så nu får det bara slut på det. I fortsättningen förlitar jag mig på vänner och affären när det gäller svamp.

På eftermiddagen bröt världens regnoväder ut så min träning regnade inne.

Idag är jag på jobbet några timmar och ikväll ska jag gå på mitt livs flådigaste kräftskiva, nämligen Grands kräftfest! Det är med jobbet och ska bli så roligt. Och gott!

Imorgon: Träning!

/Gunilla

Svamputflykt

Någon svampplockare är jag inte. Förstår inte hur folk gör när de hittar litervis med svamp. Efter tre timmar fick jag ihop cirka 10 svampar. Dessutom fick jag syn på en groda och blev skiträdd. Eftersom jag är skiträdd för grodor. Så resten av tiden var jag tvungen att inte bara leta efter svamp, utan också hålla utkik efter grodor. Dessutom var jag tvungen att göra en SOS. Det vill säga, Stanna Och Skita. Ingår det i allemansrätten tro? Slutligen bröt ett hejdundrande åskoväder ut och jag blev tvungen att lämna skogen med 1,5 timmar kvar innan bussen hem gick. Men annars var utflykten en succé.. :)

Jag hann iallafall besöka Tullgarns slott. Som väl var ganska fint, såg ut som slott gör mest. Men omgivningarna var väldigt vackra. Stora trädgårdar, ekskog (eller om det var något annat slags lövträd, jag är inte en hejjare på trädsorter) och vatten.

Fick ett roligt besked idag när syrran ringde och berättade att hon och hennes make ska springa Midnattsloppet på lördag! Jag tror faktiskt att jag ska starta också. Om det inte känns bra kan jag ju alltid bryta.

Den digra skörden

Slottsutsikt

Tullgarns Slott

/Gunilla

3 kilometer flyt

Idag var det test på hur kroppen och lungorna kändes. Jag hade bestämt att jag skulle springa helt förutsättningslöst, att det var okej att bara orka springa 100 meter om det skulle vara så.

Men det gick så fantastiskt mycket bättre! Jag sprang på den lite backigare sidan av Sicklasjön och jag mådde bra! Första kilometern på 06:24 och jag var inte överdrivet flåsig. Andra kilometern på 06:22. Lite tyngre och jag bestämde att jag skulle stanna efter 3 kilometer även om det gick bra. Så då gjorde jag det. Så totalt blev det 3 kilometer på 19:13. När jag stannade var jag, ärligt talat, ganska andfådd och hade inte orkat så värst långt till. Men det var aldrig riktigt jobbigt och jag behövde aldrig pressa mig.

Det känns SÅ bra! Visserligen var det bara 3 kilometer, men det är iallafall väldigt positiva besked tycker jag.

Laddad!

Imorgon ska jag på svampjakt med matsäck, svampbok och hela fadderullan.

/Gunilla

Börja om från början

Jag har nu diagnosen astma. Känns inte så himla farligt om jag ska vara ärlig. Det är en sjukdom som jag kommer ha resten av livet, men den behöver inte hindra mig på något vis. Det finns både för- och nackdelar.

Den största fördelen, alla kategorier, är att det är slut med rökningen. För gott. Jag kanske kommer ta en cigarett någon gång vid något extra festligt tillfälle, men att röka som jag gjort hittills (10 cigaretter/helg) är fullkomligt uteslutet. Även om jag inte tror att jag fått astma på grund av rökningen så hjälper det ju inte att dra ner rök i lungorna direkt. Nu var det över en vecka sedan jag rökte senast och den mesta sorgen över att aldrig mer få röka har lagt sig tillsammans med större delen av nikotinbegäret. Nu känner jag mig mest bara nyttig och hälsosam när jag tänker på att jag inte mer kommer att förstöra min egen träning genom att röka. Jag ska ärligt säga att jag blev riktigt rädd när jag inte fick ordentligt med luft och tanken om att självmant riskera att skapa ett sådant permanent tillstånd var minst sagt insiktsfull.

Den största nackdelen med sjukdomen är min nu kraftigt försämrade kondition. Jag är visserligen bättre idag än för en vecka sedan då jag knappt kunde gå utan att bli andfådd och få ont i lungorna, men jag är beredd på att konditionen är på samma nivå som i vintras innan jag kom igång med träningen på allvar. Det känns givetvis vansinnigt trist. Men å andra sidan är det ju ingenting att göra åt det. Det är bara att börja om. Och någonstans kan jag få lite jävlar anamma-tänk över detta faktum. Om saker och ting vill jävlas så ska jag nog visa att jag inte låter mig knäckas så lätt. Och jag får en chans till. En chans att bli den bästa jag kan bli. Utan nikotinberoenden.

Men säsongens träningsmål är ju givetvis kraftigt förändrade. Start i Midnattsloppet, som går av stapeln om mindre än en vecka, är i princip uteslutet. Halvmaran är väldigt osäker även den. Om jag kommer till start så är det med målet att ta mig runt. Inga tidsmål, inga krav. Lyssna på kroppen och kliva av om jag känner mig dålig. Sicklaloppet är jag anmäld till mest på skoj och tar det som det kommer.

Det övergripande träningsmålet under hösten kommer att vara att komma tillbaka, att bygga upp kondition och muskler igen. Förhoppningsvis kommer jag vara i ganska okej form när träningen inför Stockholms marathon börjar i november.

En annan förändring är att jag sagt upp mitt gymkort. Gymmet känns oinspirerande och för dyrt. Dessutom går jag ju i princip endast på spinning och crossfit och i slutändan betalar jag ganska mycket pengar för väldigt lite av deras utbud. Jag ska pröva på en annan sorts träning (förutom löpning givetvis) istället, nämligen så kallad Nordic Military Training. Den 20 augusti ska jag gå på en provträning och se vad jag tycker om det (och om jag klarar det). Det ska bli riktigt spännande!

Veckan som kommer är min sista semestervecka. Den ska användas till betydligt nyttigare leverne än vad som varit fallet de senaste tre veckorna. Väldigt lätt träning, nyttig mat och mycket vila. Känns bra och jag ser fram emot att "rensa" kroppen.

Så. Nu jävlar börjar jag om!

/Gunilla

Astma

Semester pågår fortfarande. Därför väldigt fattigt på bloggfronten.

Träningen är just nu helt nedlagd eftersom min misstänkta ansträngningsastma har förvandlats till något helt annat. I fredags var jag på akuten och fick kortison och andas Ventolin i mask. Idag ska jag träffa lungläkare.

Att gå längre än 400 meter gör mig andfådd, att cykla på plan mark gör ont i lungorna. Springa är helt uteslutet. Får se vad läkaren säger idag. Förhoppningsvis kommer det bli bättre snart.

Men tills dess: Vila och campingliv.

/Gunilla

Väldigt, väldigt trött

Igår skulle jag egentligen sprungit intervaller. Men ett eventuellt båtköp kom emellan. Så då skulle jag ha sprungit dem idag istället. Men eftersom jag satt uppe till klockan 02.30 och grubblade över det eventuella båtköpet så är jag alldeles för trött för att orka springa några intervaller. Det hade inte blivit bra om jag ändå orkat släpa mig ut. Inbillar jag mig iallafall..

Så imorgon intervaller. På lördag långpass. Kanske något litet backpass eller styrketräning på söndag.

Morgondagen, ljuva morgondagen. Sista dagen innan semestern. Som jag längtar.

PS. Det blev ingen båt tillslut. Denna gången.

/Gunilla

En vanlig jäkla joggingtur

Djurgården, 8 kilometer på 49:44. Inte jättejobbigt, inte för lätt. Helt jäkla lagom helt enkelt. Lagom med folk var det också, vilket antagligen berodde på att jag kom iväg redan runt 14.30. Det är en helt annan sak om man är där en söndag. Mer eller mindre omöjligt att springa, det är folk överallt. Hoppade dock över styrketräningen idag, det får bli imorgon eller på fredag istället.

Foten är definitivt på bättringsvägen. Jag tänkte inte på den en enda gång under dagens pass. Och den gör inte speciellt ont nu heller. Så himla skönt!

Kvällen kommer att ägnas åt att spana efter båtar och båtplatser. Vi har hittat både en och två båtar vi kan tänka oss, men tyvärr ingen sommarplats. En vinterplats har vi nog dock, iallafall om vi köper en båt ganska snart. Jag ska ringa ett av båtförsäljningsställena imorgon och höra mig för om vi kan ha båten hos dem tills i september. Ett långskott, men det skadar inte att fråga.

Drömmar om sommar & båtliv

/Gunilla

Flextid

Har en jättelugn vecka på jobbet och passar på att utnyttja min flextid. Lika bra medan man kan, i höst kommer det bli desto mer att göra. Gick från jobbet redan klockan 14.00 och har sedan dess hunnit köpa livsnödvändiga saker inför semestern, såsom pocketböcker och shorts. Shortsen var visserligen för små visade det sig när jag kom hem och provade dem, så de får jag byta imorgon. Jag har även hunnit äta en väldigt god middagssmörgås på bageribakt bröd med färskost, Väddöskinka och grönsaker.

Hade nog också kunnat träna idag, men eftersom jag bestämt mig för att vila i två dagar så är det också det jag ska göra. Hoppas verkligen benen känns lite bättre imorgon. Det är mentalt jobbigt att hela tiden behöva slita så på träningspassen. Det är då jag börjar ledsna på löpningen och om jag gör det så kommer jag börja komma på ursäkter för att inte träna och då kommer jag börja må sämre osv osv.

De nya 300- kronorsinläggen jag köpte är förresten jävligt bra! Mycket bättre än de skitdyra inläggen. Jag tror faktiskt att foten kommer vara bra om ett par, tre veckor. Minuset är att jag börjat få ont i andra foten också, men det är tydligen vanligt. Förhoppningsvis lägger det sig också.

Träningen denna veckan har jag tänkt mig ska se ut ungefär såhär:

Tisdag: 8 km "vanlig" löpning + Styrketräning
Onsdag: Intervaller - 7 x 400 meter
Torsdag: Vilodag (och afterwork med vänner)
Fredag: 6 km "vanlig" löpning
Lördag: Långpass - 15 km
Söndag: Vilodag

I övrigt kan jag nästan inte tänka på annat än att fredagen ska komma så min semester får börja. Och att på söndag få åka ut till stugan vi hyrt i två veckor. Längtar!

/Gunilla

Födelsedag!

Idag fyller jag 34 år. Känns just ingenting. Och det är väl bra att inte lida av någon åldersångest eller så. Idag är jag också lite trött och har lite huvudvärk efter födelsedagsmiddag med bubbel och vin igår. Men jag hade en toppenkväll!

Igår sprang jag också. Planen var 12 kilometer men det var fullkomligt uteslutet visade det sig. Jag trodde inte att det skulle vara så varmt och valde att ge mig iväg runt klockan 12 när värmen var som värst. Så planen att springa runt Årstaviken byttes till att springa på den södra sidan där det finns träd så jag åtminstone fick springa i skuggan. Nackdelen var då istället att det är rejält kuperat på den sidan. Efter 5 kilometer vände jag och sprang hem igen. Tillslut, efter mycket vånda var jag hemma igen. 10 kilometer på 63 minuter. Genomsnittsfart 06:21 min/km får anses vara godkänt med tanke på omständigheterna.

Tyvärr tog jag ut mig lite för mycket. Mådde illa i ett par timmar efteråt och det var inte förrän jag fick i mig lite friterad mat som jag började känna mig normal igen. Kanske drack jag för lite och förlorade för mycket salt när jag svettades. Idag har jag också ordentlig träningsvärk, vilket jag aldrig får av att endast springa. I forsättningen måste jag tänka mer på att anpassa mig efter vädret.

Ingen träning idag således, och ingen träning imorgon heller. På tisdag hoppas jag att musklerna mår bra igen.

Gårdagens återhämtningsdryck - Campari & juice

/Gunilla

Segt & Svettigt

Väntade och väntade och väntade på att temperaturen skulle sjunka lite så att det skulle bli behagligt att springa dagens 6 kilometer men värmen gav inte med sig så tillslut fick jag ge mig iväg ändå. Och varmt blev det. Redan efter några minuter började jag svettas. Och med värmen kommer segheten. Jag vet inte om jag inbillar mig, men det går mycket tyngre när det är varmt. Idag kan det ju även bero på att jag sprang en lite backigare runda samt att jag sprungit sammanlagt 3,5 mil de senaste fem dagarna och styrketränat. En liten del kan också vara att jag glömde ta min astmamedicin innan jag gav mig iväg, men jag tyckte nog ärligt talat inte att jag led så mycket av det.

Första kilometern gick dock på 5:05, men resterande kilometer gick betydligt långsammare. Fick bita ihop ordentligt på slutet för att inte stanna. Å andra sidan så är det väl bra att man får träna på den mentala biten också, att få tvinga sig själv att fortsätta fastän man bara kan tänka på att få stanna. 5,95 kilometer på 37:49 blev iallafall dagens resultat.

Imorgon ska jag försöka få till en morgonrunda, 4 kilometer eller så innan frukost. Förhoppningsvis är värmen inte så tryckande då.

Lite suddigt. Mycket svettigt.

/Gunilla