Hösten

Träningsfri dag idag. Meningen var egentligen 5 kilometer löpning, men jag har enorm träningsvärk och dessutom lite ont i ljumsken så det är bättre att ta det säkra före det osäkra och vila.

Imorgon ska jag för första gången i livet åka på Finlandskryssning. Pool, drinkar, skaljdjursbuffé och disco ska det bli! Så helgen till ära provade jag egna fejknaglar, alltså inte sådana man gör på salong, utan sådana man köper och limmar på själv. Resultatet blev överraskande bra. Inget för NMT-träning, men jag får väl ta av dem på måndag igen.

Sicklaloppet som går på lördag kommer jag av förklarliga anledningar inte att springa. Inte heller blir det något Hässelbylopp, jag har min förarbeviskurs (båt) då. Och sedan finns det inte några stora lopp kvar denna säsong. Det finns en del mindre lopp, men de vill jag inte starta i eftersom jag riskerar att komma sist (få och snabba deltagare). Så nästa lopp blir inte förrän nästa år. Å andra sidan har jag då gott om tid att bli både snabbare och starkare än någonsin förr!

Nu ska jag packa. Åh, så svårt det är! Vilka skor och vilka kläder??

/Gunilla

Dubbelpass

Gårdagen skulle egentligen varit intervalldag, men en soff-shopping kom emellan. Fyndade en jättefin soffa på Mio. Ett soffbord och en röd ryamatta slank med också. Åh, så roligt det är att handla. Nu planerar jag för tavlor och hyllor, sänggavlar, överkast, kuddar, filtar och en massa annat smått och gott.

Så, eftersom det inte blev någon träning igår så var det tvunget att bli dubbelpass idag. Fredag och lördag är nämligen vikta åt Finlandskryssning.

På lunchen masade jag mig ner till arbetets gym och sprang 8 x 400 meter intervaller med följande tider: 1:50, 1:50, 1:50, 1:50, 1:47, 1:46, 1:44, 1:44. Svettigt!

Efter jobbet var det dags för NMT. Spring, benböj, armhävningar, situps, jägarvila, skottkärran, bära varandra och en hel del annat. Jättejobbigt och jätteskönt som vanligt. Men! Jag sträckte mig på något vis i högra ljumsken när jag gjorde knäböj. Förhoppningsvis är det bättre imorgon.

Nu är jag helt slut i musklerna och ska inte resa mig ur soffan förrän det är dags att gå och lägga sig!

/Gunilla

Träningshelg

Har haft en väldigt skön helg. Fredagskvällen spenderades framför teven med ostar, skinka och salami. Var supertrött och valde bort glaset vin till fördel för te. Somnade klockan 22.30.

I går gick jag upp klockan 08.00, åt två ägg och åkte iväg till 2 timmars NMT. Vansinnigt jobbigt. Mycket, mycket styrka och lite backintervaller. Jag var ganska mör i musklerna efter det passet.

I morse vaknade jag upp med ganska rejäl träningsvärk men jag hade bestämt mig för att springa, så det var bara att ge sig iväg. Jag sprang mot Gustavsberg, planen var att springa 15 kilometer och ta bussen hem. Det var supertungt redan från första steget. Första kilometern gick på 06:49 (!). Jag kände av träningsvärken hela tiden, men fick iallafall upp farten lite mer. När jag kom till Orminge och passerade 10 kilometer orkade jag dock inte kriga mer. Bestämde att 11 kilometer fick räcka och rundan slutade med 11,08 kilometer på 1:08:11.

Nu är jag, om möjligt, ännu stelare i musklerna. Men ändå nöjd med helgens träning. Äppelpajen smakar också mycket godare!

Är förresten full av beundran för den tjej vars blogg jag följer (Löpningen och Livet), som sprang Lidingöloppet på 2:35, och en annan tjej (Miranda Kvist) som sprang Berlin Marathon på 3:22. Jag drömmer om att en dag kunna springa så fort.

/Gunilla

Lera & Hästskit

NMT igår. Blött som sjutton. Härligt som sjutton. Jag var givetvis inte så väldigt sugen innan, började fundera på att strunta i det, men stoppade de idéerna genom att berätta för arbetskamraterna att jag skulle gå, och efter det kan man inte backa ur.

Uppvärmningen var som vanligt värst. Varenda gång när vi börjar jogga på uppvärmningen tycker jag att det går så fruktansvärt fort och att jag inte kommer klara det. Tio minuter senare tycker jag att vi kan öka farten. Efter uppvärmningen gjorde vi skottkärran, och den person som var skottkärra gick baklänges uppför en backe. Och det var där jag satte handen mitt i en hästskit. Jag hade ju handskar på mig, men jösses som jag luktade på hemvägen. I övrigt var det ett bra pass, mycket styrka och en del intervallöpning. Jag märker att jag så sakteliga blir starkare, jag kan numera göra ordentliga burpies och jag klarar fler och fler armhävningar. Roligt!

Jag struntar i Lidingöloppet till helgen. Det finns platser kvar i både 15 och 10 kilometersloppen men det kostar 600 kronor! Och om man köper en startplats från någon annan så måste man betala 300 kronor för att de ska byta namn. Hutlöst dyrt för att ändra ett namn i en dator tycker jag.

Så det blir NMT på lördag och förhoppningsvis långpass på söndag. A bjöd hem mig till henne, men det är ungefär 21 kilometer hem till henne och det är för mastigt, jag satsar nog på 15 - 17 kilometer.

/Gunilla

Post-halvmara-depp

Vanlig vecka igen. Bra och skönt på många vis. Men jag lider ändå av lite post-halvmara-depp. Nu är det över liksom, och det är jättelångt till nästa stora lopp. Vad ska jag träna för nu? Dessutom är jag vansinnigt trött hela tiden. Sover 8 - 9 timmar per natt men har ändå väldigt svårt att komma upp på morgonen. Allt hänger väl ihop antar jag.

Men för att råda bot på detta har jag och A funderat lite på nästa mål, och det blir Kungsholmen runt den 5 maj 2012, halvmarasträckan. Mitt träningsupplägg är väl inte riktigt klart ännu, men vi har lite löst pratat om att köra långpassen ihop på så vis att vi alternerar att åka kommunalt till den ena och sedan springa hem till den andra. Ena veckan åker jag till A och vi springer hem till mig och andra veckan tvärtom.

I övrigt är givetvis nyckeln till ett bra lopp att träna strukturerat. Jag måste helt enkelt tvinga mig till de hemska intervallerna, snabbdistansen och allt vad det är. Dessutom vill jag hinna med ett NMT-pass i veckan. Så målet är att träna i genomsnitt fyra dagar i veckan; tre löppass och ett NMT-pass. I början på december börjar även marathon.ses träningsprogram för maran och min tanke är att snegla på det programmet för att få ett bra träningsupplägg. Det återstår dock att se vilken tid som ska vara mitt mål. Lutar åt fyra timmar, men det vette fasen om jag fixar det.

Kroppen mår annars bra efter i lördags. Jag har ont i foten (hälsporren) men det håller på att bli bättre. Ingen stelhet kvar och någon träningsvärk har jag överhuvudtaget inte känt av. Jag ska vila idag men imorgon blir det NMT. På lördag har jag inte bestämt hur jag ska göra. Antingen blir det tvåtimmarspass NMT eller så testar jag Lidingöloppet, 15 kilometer. NMT verkar skojigare måste jag erkänna, men jag är ändå sugen på att prova Lidingöloppet.

/Gunilla

Det värsta jag gjort?

Det kändes bra innan start. Jag hade ätit rätt och druckit rätt. Blev lite förvirrad av vart starten gick, men efter lite strul med klocka och Runkeeper var jag iväg. Första kilometern gick på 05:56. Alldeles för snabbt, men benen kändes bra och med A vid sidan kom jag in i ett lunk ganska snabbt.

Dock, hela tiden i bakhuvudet, en liten rädsla; kommer jag klara det?

Dricka vid 3 kilometer. Självklart. Skönt att gå tre-fyra steg innan den långa sega uppförsbacken till Sabbatsbergs sjukhus. Men den gick bra, var stark, sprang om folk. Efter det en ganska lång bit nerför, där jag flög fram. Mådde fantastiskt och det kändes som om jag skulle kunna springa hur långt som helst. 5 kilometer passerades på 31 minuter. Oj! Räknade ut att om jag höll farten skulle jag vara i mål på 2 timmar och 4 minuter. Någonstans i bakhuvudet förstod jag dock att det inte skulle kunna gå, att svackan skulle komma.

Första riktigt jobbiga biten kom vid 8 kilometer. Lång och brant uppförslutning. Jag blev rädd att jag inte skulle orka resten av loppet om jag tog i hårt i backen, och gick några steg. Men då var A där vid min sida och jag bet ihop, tänkte att om hon kan, då kan jag. Uppe på krönet, en klapp på ryggen. Skönt!

Hela tiden; Kommer jag klara det?

Milen på 1:02. Fortfarande i fas alltså. Men nu var det inte lika lätt längre. Märkte att A började få det tufft. Norr Mälarstrand är en jävla skitsträcka tycker jag. Långt, rakt och svagt uppför. Eller så kändes det iallafall. Äntligen; Stadshuset. Här kom jag ur min svacka och fick flyt igen. Längs hela Skeppsbron flög jag fram igen. Funderade till och med på att öka farten. Allt var magiskt, jag var hur stark som helst, knappt andfådd. Kom fram till Slussen och ut på Söder Mälarstrand.

Rösten lite svagare nu; Kommer jag klara det?

Pang! Och där kom den. Den jävla väggen. Som jag varit så rädd för. Nästan från ett steg till ett annat. Allt är blytungt. Benen vägrar samarbeta, vill bara stanna. Låren stelnar, andningen blir ansträngd, pulsen skyhög. Dessutom, uppe på en bro börjar hela världen gunga. Det känns som att springa i en madrass. Jag blir livrädd. Tänker att nu svimmar jag, jag skulle inte ha sprungit med snuva. Stannar, tar tag i broräcket. Världen gungar fortfarande. Då inser jag att det är bron som gungar under tyngden av alla människor. Läskigt och häftigt på samma gång.

Jag fortsätter. Tungt, tungt, tungt. Vi får små bitar av energibar. Omöjlig att äta. Alldeles för torr. Jag kastar min. Går ett par meter.

Har A vid min sida igen. Hon har det lika tufft som jag. Passerar 15 kilometer. Jag skiter i att kolla vad tiden är. Vill bara att det ska vara över. Är vansinnigt törstig. Dricker några klunkar vatten vid vätskekontrollen, men är lika törstig några minuter senare.

Vid Tanto får vi Dextrosol. Jag försöker tugga i mig lite, men det går lika dåligt som med baren. Spottar ut den. Vätskekontroll igen. Går en lite längre bit nu, dricker lite mer. Segar mig uppför Zinkens Väg. Det går vansinnigt sakta, går några meter här och där.

Rösten stark nu; Fan, fan, fan, jag kommer inte klara det här!

Passerar 18 kilometer. 3 kilometer kvar. Springer lite. Går lite igen. Runt 18,5 kilometer kommer en liten uppförsbacke. Jag bestämmer mig för att jag ska springa uppför den och inte sluta springa. Hur ont det än gör. Kommer upp och fortsätter. Torkel Knutssonsgatan, uppförslut. Folk omkring mig går. Jag har små, privata dueller med folk omkring mig. Runt hörnet, in på St Paulsgatan.

19 kilometer. 2 ynka jävla skitkilometer kvar. Hög, hög puls. Flåsar som en bälg, trots nerförslut. Passerar Mariatorget. Det börjar gå uppför igen. Jag är tvungen att gå upp till krönet. Sedan lång nerförsbacke. Tack gode gud. Slussplan, den sista vätskekontrollen. Strax därefter passerar jag 20 kilometer. Tittar inte ens på klockan, skiter i allt, har bara en enda tanke i huvudet; En meter till, bara en meter till.

Fortfarande rösten; kommer jag klara det?

600 meter kvar, jag måste gå några meter. Ser en tjej i rosa byxor som jag tävlat med och tagit rygg på mellan 18 och 19 kilometer. Tänker att hon ska fan inte gå om mig. Uppbådar det absolut sista jag har. Hela kroppen skriker att jag ska stanna.

Uppför den lilla backen till slottet, svänger höger och ser målet. Men det är så långt borta. De längsta 200 meterna i hela mitt liv. Förlorar min match mot tjejen i rosa byxor, men det har jag glömt. Ser bara banderollen där det står MÅL.

Rösten: Jag kommer att klara det. Bara ett konstaterande. Finns ingen ork till lycka, inga endorfiner finns kvar.

I mål. 2:15:38.

38 sekunder över utsatt mål. Får ingen luft. Astmaattack, vill gråta, är fullkomligt utmattad. Får luft efter några sekunder igen. Blodsmak i munnen. Kramp i lår, vader och fötter.

A hittar mig när jag står och byter om. Fruktansvärt illamående. Dricker Cola och spanar efter ställen där jag kan spy. A likadan. Vi sätter oss på en bänk och jag mår lite bättre. Åker hem. Kan ännu inte njuta.

Blir firad av kompisar, dricker läsk när andra dricker vin. Får tacka för mig efter en timme, fortfarande illamående. Men tillslut går det över. Sover dåligt, vansinniga myrkrypningar i benen.

Vaknade i morse och nu mår jag faktiskt ganska hyfsat, lite myrkrypningar, lite ont i lederna, men annars helt okej.

8 månader till maran. 8 månader till jag ska springa dubbla sträckan.

/Gunilla

Inte långt kvar

Om 4 timmar har jag börjat springa. Jag är vansinnigt nervös. Jag vet att jag måste äta men det är svårt när jag mår illa av nervositet. Rostade mackor borde jag kunna få ner. Eller kanske soppa. Men det kanske jag blir för nödig av. Konstigt att jag är så här nervös. Det är ju inte som att jag har chans att vinna direkt.. Men å andra sidan så är det en tävling mot mig själv, mot mina egna gränser.

Dessutom är jag snuvigare idag än igår. Får småsnyta mig då och då. Känner mig inte sjuk dock. Så jag har inga planer på att strunta i det. Kasnke blir jag riktigt sjuk senare ikväll, men det får det vara värt.

Nyss tänkte jag byta om till löparkläderna och då upptäcker jag att jag glömt tvätta mina löpartajts från senaste NMT-träningen, så de är alldeles leriga i rumpan. Herregud! Varför kollar jag inte sådant här kvällen innan? Jag har nu nödtvättat dem under kranen och hoppas på att det ser ganska okej ut. Annars får jag köpa nya helt enkelt.

Jag ska träffa A strax efter 15 vid Kungsträdgården. Skönt att inte behöva vara där ensam. Jätteskönt faktiskt. Då har jag någon att dela min nervositet med.

Längtar till klockan 18.45 ikväll. Då är det över.

/Gunilla

Uppladdning

Väldigt trött efter en intensiv jobbvecka. Men också både nervös och lite rädd. Rädd för att det ska bli jobbigt och göra ont. Och för att jag inte ska klara det. Jag är väldigt rädd för det faktiskt. Vill verkligen inte bryta. Och om jag försöker se realistiskt på det så borde jag inte heller behöva göra det. Jag KAN faktiskt springa så långt. Om jag bara tar det lugnt i början och hittar min egen fart och att jag lyckas bryta ner loppet i mindre delar. Jag tror att jag ska tänka i 6-kilometersdelar, det är en lagom lång sträcka, samma sträcka som från jobbet och hem, och den sträckan har jag ju sprungit hur massor av gånger. L skrev en bra sak på Twitter. Hon skrev att banan välkomnar mig, att den inte är ett hot, att den ärdär enbart för att jag ska springa på den. Låter kanske nördigt, men det är ett bra tänk tycker jag. Man ska ha respekt för distansen men den ska inte få skrämma en.

Jag är förresten lite, lite snuvig. Känner mig inte alls sjuk, men måste torka näsan lite. Om det inte blir sämre kommer det inte påverka mig. F ringde från London och var orolig för att jag skulle springa trots att jag var sjuk och skada mig.

I övrigt har jag köpt en ny löpartröja, kortärmad, och gjort en musiklista. Michael Jackson, Depeche, Muse, Robyn, Rihanna och lite annat. Kanske inte låtar alla skulle välja när de ska springa, men jag blir glad av de låtarna och de funkar för mig.

Banan går några hundra meter under jord, i Klaratunneln, i år. Det kan bli lite struligt med att hålla reda på tiden då, för Runkeepern funkar inte där. Så jag funderar på att ta min vanliga löparklocka också, enbart för att kunna hålla bättre reda på kilometertiderna.

Nu ska jag försöka sluta tänka på loppet och koppla av lite grann.

Middag. Mycket smarrigt.

/Gunilla

Nerver

Idag har jag halsfluss. Igår var jag förkyld. Men egentligen är det ju inget fel på mig. Jag börjar bara bli riktigt nervös. Nervös för att jag ska bli sjuk, för att jag inte ska orka, för att jag ska vricka foten, you name it..

Dessutom har jag mycket att göra på jobbet, kommer inte hem förrän efter klockan 18 på kvällarna. Idag skulle jag egentligen ha joggat 5 lugna kilometer men jag är för trött. Och det går säkert bra ändå. Träningen i måndags var riktigt tuff och det borde inte bli någon skillnad inför lördag om jag hoppar över det sista passet. Det gör ju inget för kondisen, utan är endast till för att hålla igång musklerna.

Så jag vilar mig med lite te och en chokladbit istället.

På fredag ska jag ladda hela kvällen, äta och gå och lägga mig någorlunda tidigt. Funderar på mat på fredag kväll. Det lutar åt pasta med svamp och chorizo. Längtar redan.

Tidsmässigt då. Om jag skulle springa på 2:06 skulle jag vara väldigt, väldigt nöjd. Men jag tror ärligt talat inte att jag klarar det. Ett mer realistiskt mål är nog 2:15. Och det kommer jag också vara nöjd med. Och någonstans i slutändan så är det kanske huvudsaken att jag tar mig i mål. Men enbart det kommer jag inte vara så väldigt nöjd med.

/Gunilla

Tuffaste passet hittills

NMT-måndag. Vansinnigt tufft pass. Massor av löpning, upp och ner i backar, över stock och sten, intervaller i brännässlefylld backe. Deesutom chins, dips och armhävningar på en arm. Bland annat. Nu är jag helt slut.

Det blev inget långpass igår, jag hann helt enkelt inte. Så nu blir det inget mer långpass innan lördag. Jag tänker springa ett kort pass på onsdag, 5 kilometer eller så. Sedan vila och uppladdning. Jag har inte hunnit börja bli nervös än, men det kommer jag bli. Stackars A har blivit krasslig och det är högst oklart om hon lyckas komma till start. Jag håller tummarna!

Riktigt så här illa var det inte idag, men ont gör det ändå

/Gunilla

5,00 på 05:50

Löpning hem från jobbet. Hade helt okej flyt. 5 kilometer på 29:09 vilket blir en genomsnittsfart på 05:50/km. Mycket nöjd! Men det var jävligt jobbigt rent ut sagt. Nu har jag astmahosta och får nog ta en dos Bricanyl.

Efter löpningen har jag duschat, packat all mat vi ska ha med oss och vattnat blommorna. Om 40 minuter går bussen mot Stavsnäs vinterhamn. Det känns som fredag fastän det bara är torsdag. Skönt med en långledig helg!

/Gunilla

Längtar

Längtar tills imorgon kväll när jag och F kommer att sitta utomhus vid en grill och titta ut över hav och öar. Det ska verkligen bli jättemysigt. På fredag kommer vänner med barn för grillning, kräftskiva, sällskapsspel, darttävlingar och allmänt slappande. Lite bastu och kanske, kanske ett dopp också. Förhoppningsvis är vädret bra så att vi kan vara utomhus den mesta av tiden.

Har haft grym träningsvärk i överkroppen i två dagar nu. Bröstet, armarna och magen är ömma. Hade egentligen tänkt springa idag, men handling och packning kom emellan och nu är jag inte alls sugen. Så det får bli morgonlöpning imorgon istället. 5,5 kilometer i makligt tempo har jag tänkt. På fredag kör jag lite backträning och lite styrka. På söndag ska jag försöka få till 18 kilometer. Sista långpasset innan halvmaran. Det börjar närma sig!

Imorgon är det förresten 6 veckor sedan jag rökte senast. Jippie!

/Gunilla

Måndagsträning

Tog med NMT-grejjerna till jobbet. Hade ett halvt löfte till mig själv att pallra mig iväg. Vacklade lite fram och tillbaks men på eftermiddagen bestämde jag att jag var tvungen att köra. Resten av veckan kommer jag inte hinna och till helgen är jag i skärgården.

Och givetvis ångrade jag mig inte. Gäspade säkert 5-6 gånger när jag bytte om i omklädningsrummet på Östermalms IP men så fort vi kom ut och ställde oss på led piggnade jag till. Passet hade ganska stort fokus på överkropps- och armträning och inte så mycket löpning, vilket var helt perfekt för mig med tanke på gårdagens löprunda.. Nu är jag rejält trött i armarna och har svårt att lyfta dem över axelhöjd.

Imorgon vilodag alternativt lugn 5-kilometersjogg.

/Gunilla

Roliga dagar

I torsdags konferens på Sandhamn med jobbet. Hann med en kort runda på eftermiddagen, 3,2 kilometer på 19 minuter. Spöregn mot slutet, ganska mysigt. Därefter bubbelpool och en kall öl.

I fredags kom syrran, mamma, mormor och mormors kille K. Middag på kvällen på Östgötakällaren, som här i Stockholm uttalas utan sch-ljud, givetvis helt uppåt väggarna, men vad ska man göra? Middagen var jättegod och sällskapet utmärkt. Det blev en tidig kväll för alla men kanske tidigast för mig som somnade på golvet framför teven klockan 22.10.

Så. Lördag. Tjejmilendags för alla utom för mig (och K och F såklart). Men jag var väldigt nöjd med att agera service- och supportteam. Syrran bodde här hos oss så hon utrustades med tajts, löparlinne, ordentliga strumpor och skor. På vägen till Gärdet handlade jag RedBull och kexchoklad åt mitt lag.

Det var tre ganska spända kvinnor som anlände Gärdet. Men iväg kom de. Jag och K käkade korv och tittade på folk som gick i mål. Syrran höll vi på att missa, hon kom som skjuten ur en kanon i innerkurvan, mamma en kvart därefter och mormor ytterligare 20 minuter efter det. Alla i mål och alla med personliga rekord! Jätteroligt! På kvällen hade F gjort vansinnigt god middag till oss alla och vi hade det lugnt och mysigt.

Idag var det hemfärd för samtliga och långpassdags för mig. 17 kilometer skulle jag springa hade jag bestämt. Åkte ut till Ängbyplan och tänkte springa hem. Det rullade på fint. Åkeshov, Brommaplan, Stora Mossen och över Tranebergsbron. Genom Rålambshovsparken och vidare mot Gamla Stan. Så över till Slussen och längs med Söder Mälarstrand. Här bbörjade det bli tungt. Efter 11 kilometer fick jag blodsockerfall som inte gav med sig. Dessutom var det en bra bit över 20 grader och jag hade börjat dricka för sent. Vid 14 kilometer gick det inte längre och jag blev tvungen att köpa en Cola. De sista tre kilometerna efter det var ett helvete. Men jag klarade att hålla tempot och slutade på 06:18/km.

Kom hem ganska darrig och började må riktigt illa. Åt middag och spydde upp den 15 minuter senare. Först nu, 3,5 timmar och lite lakrits senare mår jag bra igen. Lärdom till nästa gång: Dricka innan jag blir törstig och äta ordentligt innan.

/Gunilla