Jag har nu diagnosen astma. Känns inte så himla farligt om jag ska vara ärlig. Det är en sjukdom som jag kommer ha resten av livet, men den behöver inte hindra mig på något vis. Det finns både för- och nackdelar.
Den största fördelen, alla kategorier, är att det är slut med rökningen. För gott. Jag kanske kommer ta en cigarett någon gång vid något extra festligt tillfälle, men att röka som jag gjort hittills (10 cigaretter/helg) är fullkomligt uteslutet. Även om jag inte tror att jag fått astma på grund av rökningen så hjälper det ju inte att dra ner rök i lungorna direkt. Nu var det över en vecka sedan jag rökte senast och den mesta sorgen över att aldrig mer få röka har lagt sig tillsammans med större delen av nikotinbegäret. Nu känner jag mig mest bara nyttig och hälsosam när jag tänker på att jag inte mer kommer att förstöra min egen träning genom att röka. Jag ska ärligt säga att jag blev riktigt rädd när jag inte fick ordentligt med luft och tanken om att självmant riskera att skapa ett sådant permanent tillstånd var minst sagt insiktsfull.
Den största nackdelen med sjukdomen är min nu kraftigt försämrade kondition. Jag är visserligen bättre idag än för en vecka sedan då jag knappt kunde gå utan att bli andfådd och få ont i lungorna, men jag är beredd på att konditionen är på samma nivå som i vintras innan jag kom igång med träningen på allvar. Det känns givetvis vansinnigt trist. Men å andra sidan är det ju ingenting att göra åt det. Det är bara att börja om. Och någonstans kan jag få lite jävlar anamma-tänk över detta faktum. Om saker och ting vill jävlas så ska jag nog visa att jag inte låter mig knäckas så lätt. Och jag får en chans till. En chans att bli den bästa jag kan bli. Utan nikotinberoenden.
Men säsongens träningsmål är ju givetvis kraftigt förändrade. Start i Midnattsloppet, som går av stapeln om mindre än en vecka, är i princip uteslutet. Halvmaran är väldigt osäker även den. Om jag kommer till start så är det med målet att ta mig runt. Inga tidsmål, inga krav. Lyssna på kroppen och kliva av om jag känner mig dålig. Sicklaloppet är jag anmäld till mest på skoj och tar det som det kommer.
Det övergripande träningsmålet under hösten kommer att vara att komma tillbaka, att bygga upp kondition och muskler igen. Förhoppningsvis kommer jag vara i ganska okej form när träningen inför Stockholms marathon börjar i november.
En annan förändring är att jag sagt upp mitt gymkort. Gymmet känns oinspirerande och för dyrt. Dessutom går jag ju i princip endast på spinning och crossfit och i slutändan betalar jag ganska mycket pengar för väldigt lite av deras utbud. Jag ska pröva på en annan sorts träning (förutom löpning givetvis) istället, nämligen så kallad Nordic Military Training. Den 20 augusti ska jag gå på en provträning och se vad jag tycker om det (och om jag klarar det). Det ska bli riktigt spännande!
Veckan som kommer är min sista semestervecka. Den ska användas till betydligt nyttigare leverne än vad som varit fallet de senaste tre veckorna. Väldigt lätt träning, nyttig mat och mycket vila. Känns bra och jag ser fram emot att "rensa" kroppen.
Så. Nu jävlar börjar jag om!
/Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar