Jag har aldrig i hela mitt liv varit på en roligare träning. Att säga upp gymkortet var ett jävligt bra val.
Jag var supernervös innan, men lugnade ner mig när jag kom dit och in i omklädningsrummet. Människorna där var som vilka som helst som man ser överallt. Tjocka och smala, vältränade och inte så vältränade. Jag anade att jag inte skulle vara sämst. Fånigt att oroa sig över det, och nästan lite elakt, men det är så jag tänker.
Ledarna är yrkesaktiva militärer och till sin hjälp har de två till tre personer som peppar och hjälper till att hålla ordning. Ingen skriver och gormar men det är ordning och reda.
Så fick jag en orange "prova på"-väst (jag var inte den enda "prova-påaren") och min klass, Basic, drog iväg med uppvärmning. Lite spring, lite hopp och sånt. Varm blev man snabbt. I instruktionerna stod det att man skulle ha med sig handskar, så det hade jag, men jag fattade inte vad man skulle ha dem till. De var mest varma tyckte jag. I ungefär 10 minuter. Sedan förstod jag. Längs med gångvägen vi sprang på rann ett dike. Och vid ett ställe rann diket genom ett rör. Det röret krälade vi oss igenom. Helt dyblöt blev man. Så upp på andra sidan och ställa sig i jägarvila och sedan i plankan. Iväg igen. Björngång och kräftgång (tror det heter så, man går på alla fyra antingen med magen mot marken eller magen mot himlen). Sedan delades man upp två och två. Den ena sprang upp och ner för en skogsbacke bland mossa och träd så länge som det tog för den andre att göra 100 armhävningar. Och vice versa. Sedan jägarvila och plankan. Så samma backe, samma tänk men nu 100 situps. Så lite löpning igen och därefter burpies över en äng med hopp emellan varje burpie. Så slutligen löpning där de sista i ledet hela tiden springer om hela ledet och blir först (typ som den där leken; Sista paret ut tror jag den heter). Så var vi tillbaka och 75 minuter hade gått.
Alla var så trevliga. Klapp och uppmuntrande ord. En hand i ryggen för de som var trötta. En tjej vrickade foten och vi turades om att bära henne (springandes) en bit innan hon kunde gå igen.
Träningsvärken i armar och lår kommer vara fruktansvärd imorgon och övermorgon. Men då är det som det ska vara.
Imorgon vila. Men på onsdag eller torsdag tror jag att jag ska köra igen.
/Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar