Ja, jädrar. På årets hittills varmaste dag (kändes det som iallafall) hade vi tydligen bestämt att vi skulle springa runt Årstaviken. Jag var riktigt laddad innan, såg det hela som ett litet äventyr; backar och värme och en distans jag inte sprungit sedan Kungsholmen runt.
Det märktes direkt att det skulle bli varmt. Vi hade med oss varsin vattenflaska som tur var. Måste förresten köpa ett vätskebälte! Den kuperade sidan av Årstaviken gick lättare än förväntat, det var skugga och inte lika kuperat som jag mindes det. Men sedan kom vi ut på Liljeholmskajen. Vansinnigt varmt och det kändes som vi aldrig kom fram till Liljeholmsbron. Efter bron rullade det dock på ganska okej igen i ett par kilometer, men sedan kroknade vi båda ganska rejält. Vattnet var slut och vägen hem kändes vansinnigt lång. Som tur var kunde vi fylla på vattenflaskorna på en liten restaurang och fick en nytändning. De sista 1,5 kilometerna var ganska dryga men efter 10,87 km klockade vi tillslut in på 1 timme och 10 minuter. Ett bra pass tycker jag!
Jag känner av foten ganska ordentligt nu, har tagit på Voltaren och hoppas att det känns bättre imorgon.
Det känns för övrigt jättekonstigt att behöva gå till jobbet imorgon, semesterkänslan har tagit över. Kan ha att göra med all tid jag spenderat på stranden och de senaste timmarnas afterbeach där alla gäster på restaurangen vi var på verkade lida av samma syndrom..
/Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar