Laddning

Blandade känslor inför imorgon. Å ena sidan vill jag jättegärna springa. Vill kämpa och slita, svettas och lida. Vinna över mig själv och uppleva den där känslan av att allt är möjligt, att jag klarat något jag inte trodde om mig själv. Å andra sidan vill jag bara skita i alltihop, vill inte få ont, orkar inte ångesthantera, hela kroppen vänder sig emot att ta i.

I natt drömde jag att jag gick på fest, drack drinkar och vin, rökte och var uppe jättesent. Det är ganska ofta jag drömmer att jag gör något som i sin tur gör att jag slipper det jag någonstans vill undvika. Det behöver inte handla om  något fysiskt jobbigt, det kan vara att ha ett föredrag på jobbet eller för den delen, börja på nytt jobb.

F ska följa med, vakta väskor och köpa picknick som vi får efteråt. Jag tror att jag övertalat A att vara med och picknicka! Längtar väldigt mycket efter det just nu..

Iallafall: Mål inför imorgon. Väldigt svårt. Å ena sidan vill jag inte sätta ett för högt mål så att jag misslyckas. Å andra sidan vill jag inte sätta ett för lågt mål som jag klarar utan att anstränga mig speciellt mycket. Problemet är ju att jag inte vet hur snabbt jag kan springa när jag springer på max under en tävling.

Jag kan inte springa under 60 minuter. Så mycket vet jag. Men 64 minuter är lite för lågt. Så jag satsar på 61 minuter. 61 minuter eller under så kommer jag vara nöjd. Eller kanske 62.. Nej! 61 minuter ska jag klara. För 2 veckor sprang jag 1 mil på 64 minuter och då hade jag en jävligt dålig dag. Förra helgen sprang jag 2 mil. Visserligen på ganska långsam tid, men imorgon ska jag bara springa hälften så långt. Det är ju typ ingenting!

Avslutningsvis. Om det håller så håller det. Om det inte gör det får jag väl sakta ner. Värre saker har hänt. Fastän det är svårt att tro just nu.

/Gunilla