9 km glädje

Hemma igen. Haft en fin helg i en liten stuga med havet precis utanför dörren. Även om det inte varit kanonväder fick vi ändå en liten stund med sol igår, och precis under den stunden hade jag springskorna på mig.

Laddade med astmamedicinen, 1 dos. Gav mig iväg i lugn takt. Planen var att springa 30 minuter åt ena hållet och sedan vända och springa hem igen. Och planen gick alldeles utmärkt. Lite uppför och lite nerför, kunde njuta av naturen runt omkring mig och tankarna vandrade fritt. Ingen ångesthantering och andningen gick lätt. Lite ont i foten, men inte så att det störde nämnvärt. Hälsade på lokalborna när jag sprang förbi dem och blev stoppad en gång av en nyfiken dam som undrade vem jag var.

På hemvägen, efter sisådär 7,5 km hade jag så mycket spring kvar i benen att jag kunde öka ganska mycket och det kändes nästan som om jag flög fram i några hundra meter. Lite senare var jag tillbaks vid vår lilla stuga och kunde stanna klockan på 59:59 med 9,2 km bakom mig. I princip oberörd. Ingen monsterfart alltså, men å andra sidan hade jag kunnat fortsätta springa i en timme till. Kändes så himla skönt att kunna springa utan att behöva slita. Ingen blodsmak och ingen hosta. Flera timmar senare tjocknade halsen till igen och jag fick ta en dos till.

Idag har jag lite ont i foten, vilket var väntat. Ingen löpning varken idag eller imorgon. På tisdag ska jag springa med L. Ska bli roligt, det var längesedan.

Nu ska jag läsa om maran.

/Gunilla